Faster Siri är död

Fredagen den 8 juli begravdes faster Siri på Slätthögs kyrkogård. Hon, som var min viktigaste källa när jag behövde uppgifter till min släktforskning. Mycket faktauppgifter hittar man naturligtvis i kyrkböckerna, men för att få veta lite mer om personliga egenskaper, roliga historier och för den delen också sorgliga sådana behöver man någon som faster Siri.

Hon berättade med oslagbart gott minne om livet i Littelhult. Glädjeämnena var många liksom konflikterna i den stora barnaskaran. Farfar Karl styrde allt med stadig hand. Vid matbordet var det tyst, alla barnen fick stå och äta vid det stora slagbordet. Vid utearbetet på gården skulle alla delta oavsett om de gjorde så mycket nytta eller ej. På söndagarna gick flickorna i söndagskolan i Grönaberg, det gjorde inte pojkarna. De tyckte väl precis som mitt barnbarn Jakob som, när han fem år gammal skulle börja i kyrkans barntimme, sa att han redan visste allt om det där med Gud.

Siri berättade gärna dråpliga historier om sin mormor från Kexås som då och då kom gående över Kulla och Moheboda till Littelhult. Ibland för att ta antingen sin dotter Hilda eller något av barnbarnen i upptuktelse, ibland för att syna någon tilltänkt äkta man till en dotterdotter.

Varje gång vi träffades berättade Siri saker jag aldrig hört förut. I höstas berättade hon till exempel att hon varit och dansat på Tornbygget, som ”ägdes” av den mytomspunna Tornbyggemia.

Så sent som nu i våras diskuterade vi årets Värendsbygder, Norra Allbo Hembygdsförenings årsbok. Jag berättade att jag skrev om skräddare Strand i Arnhult. Genast berättade faster Siri om sina besök hos Strand. Det visade sig att hon flera gånger besökt denne man tillsammans med sina föräldrar för att beställa eller hämta färdiga sängtäcken, som var Strands specialitet. Hon kunde allt om tillverkning av sängtäcken, hon visste vilka tyger, vilken tråd och vilka nålar som användes för att få slitstarka och varma täcken.

Detta är självklart bara ett axplock av mina samtal med faster Siri. Under hela mitt liv, från tidig barndom, har hennes och min familj umgåtts regelbundet. Alltid var det trevligt, fint och gästfritt i Moheboda och senare i Moheda. Nu är det slut och saknaden är stor.

De kära barnbarnsbarnen Jakob, Simon, Mathias, Ariana, Nathalie, Moa, Meja, Maja, Måns och Olle sjöng vid minnesstunden efter begravningen.  Saknas på bilden gör Fredrik, Matilda, Robin och Melvin.