Nils Danberg, skräddaren från Lekaryd


2011 skrev jag att fortsättning följer på forskningen om Nils Danberg, han som skänkte kalkkläde och kollektpung till Lekaryds kyrka.

Nu är forskningen sedan gott och väl ett år tillbaka avslutad. 2014  publicerade jag och Göran Alexandersson en artikel om Nils i Värendsbygder. Att jag väljer att ta med berättelsen på min blogg beror på att den Sara Larsdotter som nämns i slutet av berättelsen kom att bli anmoder till min man Bengt Nilsson. Det skiljer åtta generationer mellan Sara och Bengt.

I Dansjö Södregård i Lekaryds socken bodde i mitten av 1600-talet Joen Ericsson och Britta Nilsdotter. Britta dog omkring 1675, och Joen dog mellan 1681och 1685. År 1690 vände sig deras son Nils Joensson till Allbo häradsrätt för att få ett så kallat bördbrev. Vi kan i rättens protokoll läsa följande:

”Såsom unge personen Nils Joensson i Dansjö ärnat skriva sig i det lofliga skräddareskrået i Stockholm och därföre ödmjukeligen begärer att undfå bördbrev bevittnat av nämnden och allmogen att benemte Nils Joensson är född i äkta säng här i häradet och Lekaryds socken. Hans fader var beskedlige dannemannen Joen Ericsson och hans moder var gudfruktiga hustrun Britta Nilsdotter, bägge i herranom afsomnade. Hafvandes benemte Nils Joensson här i orten förhållit sig mycket vackert och sedigt att han därföre rekommenderas till all god befordran vilket verifieras”.

Kanske lämnade Nils sin hemsocken redan 1690 men i varje fall hade han gett sig av före år 1694. Då hölls det första husförhöret i Lekaryds socken, och i detta finns inte Nils omnämnd. Vi vet inte om Nils redan innan han lämnade Dansjö hade påbörjat sin utbildning till skräddare. Det troliga är att han under sin vandring mot Stockholm arbetade som gesäll hos olika skräddaremästare. Om det var så att han hade hustru och barn så följde dessa med på hans vandring mot huvudstaden. Från sin hemförsamling fick han kanske hjälp av olika slag för att klara sitt uppehälle, antingen av släktingar eller av någon välbeställd lekarydsbo.

Det går faktiskt tio år innan vi på nytt får kontakt med Nils. Men år 1701 hittar vi honom. Nu heter han Danberg i efternamn, han är färdig skräddare, och han har bosatt sig på Blasieholmen som ligger i Jakob och Johannes församling i Stockholm. Han bor med utsikt mot kungliga slottet, och i samma kvarter som Danberg bor grevarna Gyllenstierna och Douglas med familjer.   

Tack vare husförhören kan vi följa Nils Danberg under åren 1701-1709. Han bor under dessa år kvar på samma plats på Blasieholmen. Han har ibland en och vissa tider två drängar, och han har alltid en piga.

År 1706 kom en försändelse till Lekaryds kyrka. Den innehöll ett kalkkläde daterat 1698 och en pung till en kollekthåv daterad 1704. Dessa saker var en gåva från skräddaren Danberg, möjligen i samband med att han blev mästare.

Om kalkklädet och pungen berättar Lekaryd kyrkas inventarieförteckning från 1700-talets början följande:

”Anno 1706 Gaf Mester Nills Danberg som är barnfödd Danssiö och boor i Ståchollm till Leekaryds Kyrkia 1 Borderat pung att församble Gåfvorna uthij, item gaf han ett skiönt Borderat kalkkläde”.

I Värendsbygder 1931 har Ragnar Blomkvist skrivit om Lekaryds kyrka. I hans artikel står bland annat följande:

”Kyrkan äldsta textila föremål är ett kalkkläde och en pung från en kollekthåv. Kalkklädet är av siden, nu gulgrönt till färgen, och har en broderad inskrift: Nils Danberg 1698. Håvpungen är av blått siden med blekta broderier i guld och har broderad inskrift: I H S: N. D. B: 1704”.

( I H S står för Iesus Hominum Salvator = Jesus människans frälsare eller enligt allmogetolkning Jesus Herrens Son. N. D. B. står för Nils Danberg. )

År 1706 titulerades Nils för första gången skräddaremästare i husförhöret. Detta betyder att han, enligt stadgarna för skräddareämbetet, hade gjort ett antal godkända mästararbeten som till exempel kvinnokåpa och prästhätta med kapuschong. Det betyder också att han betalt en summa till skråbössan, och att han med hjälp av bördbrevet från Allbo häradsrätt bevisat att han var av äkta börd. Det senare var ett krav för att få bli mästare.

Skräddareämbetet hade, vid den tid då Nils Danberg levde, en egen fastighet i Gamla Stan vid Skräddaregränd 2.  Där drevs ett utskänkningsställe, för servering av ett vin, kallat Förgylta Drufwan eller Vindrufwan.  

I husförhöret från 1708 nämns för första gången en anhörig till Nils Danberg vid namn, nämligen sonen Jonas. Denne son förhörs då på Luthers förklaringar. Han bör då ha varit minst i tioårsåldern, alltså född innan familjen bosatte sig på Blasieholmen.

Det verkar ha varit en duktig pojke eftersom han på samtliga förklaringar fick omdömet e, viket står för ”eleganter”. Detta betydde att Jonas kunde allt felfritt eller elegant.  Vissa fick omdömet a, vilket står för aliquatenus (i viss mån), och andra fick omdömet i som står för infirme (dåligt).  Sonen Jonas vidare öden är tyvärr okända.

År 1709 skrevs Danberg in för sista gången i husförhöret för Jakob och Johannes församling. Hans närmaste grannar i kvarteret var då grevinnan Wrangel (vars folk dock var på landet vid denna tidpunkt) och baron Flemming med familj. Familjen de la Gardie i slottet Makalös var en annan granne (vars folk dock läste katekesen hemma med gårdspredikanten).

Trots att Danberg antagligen hade flera barn skrevs inte dessa in i husförhörslängden beroende på att de var för små för att förhöras på katekesen. Danbergs hustru omnämndes aldrig men det var mer regel än undantag att hantverkares fruar inte nämndes.

Länge svävade vi i ovisshet om vad som hänt Danberg efter 1709. Men så föll ändå den sista pusselbiten på plats när det visade sig finnas en lista på Stockholm stadsarkiv över de skräddaremästare som levde i Stockholm år 1711och en lista över de skräddaremästare som dött i pesten före 15 december 1710.

 Upsats uppå det Mästerskapet, som äre blefne döda i denna Pestetiden af skräddare Embetet till den 15 Decemb. 1710.

Listan över de mästare som lever 1711 upptar 86 namn och listan över de mästare som dött i pesten upptar 78 namn. Nils Danberg finns antecknad på sidan två på den senare listan.  

Av Stockholms cirka 55000 invånare dog mellan 20000 och 25000 människor. Familjen Danberg bodde mycket centralt, och där var risken att smittas extremt stor. Om man läser i dödboken för Barnhusförsamlingen så förstår man vidden av katastrofen. Fram till och med september 1710 bokförde prästen noga de döda barnens namn och ålder. Några dagar in i oktober utbröt panik när fler och fler dog, och prästen skrev då summariskt in de döda.  Den tionde oktober slutade han skriva de dödas namn. Han noterar följande under begravda:

10 oktober 8 stycken barnhusbarn, nemel: man har i denna siukliga och dödeliga förvirringstiden icke fått namn på alla; helst som sielfva preceptorerna, som därom förr berättat, siuknadt.

11 oktober sex barnhusbarn

13 oktober sex barnhusbarn

15 oktober sex barnhusbarn

16 oktober siu lik från barnhuset

18 oktober fyre barnhusbarn

19 oktober fem barnhusbarn

Av ovanstående kan man dra slutsatsen att pesten grasserade som värst på barnhuset runt mitten av oktober 1710. Från den 20 oktober dog ytterst få barn på barnhuset, kanske beroende på att nästan alla redan var döda. Däremot dog flera av de anställda på barnhuset, till exempel barnhusorganisten, barnhussångaren och barnhussmeden, under senare delen av oktober.

En son till skräddaren Nils Danberg, Johan Nilsson Danberg, född 1703, omhändertogs på Stockholms barnhus.  Detta tyder på att även Nils Danbergs hustru var död. 

Gossen Johan Nilsson Danberg kom 1714 till svärdfejaren Hans Port men återvände till barnhuset. År 1716 angavs att hans styvfar var skräddaren Danberg (måste vara en felskrivning i handlingarna, det skall naturligtvis vara far istället för styvfar ).  Samma år flyttade Johan till en herr Stenmeyer. Därefter finns inga uppgifter om Johan Nilsson Danberg förrän han dör i Söderby församling 21 januari 1739. Inget tyder på att Johan hade familj.

I Jakob och Johannes församling fanns under de första tio åren på 1700-talet ingen annan familj med efternamnet Danberg än just skräddaren Nils familj. När så en timmerman vid namn Nils Danberg i samma församling 1738 blir far till sonen Nicolaus ligger det nära till hands att tro att denne Nils Danberg är en son till Nils Danberg den äldre från Lekaryd.

Timmermannen och pumpmakaren Nils Danberg den yngre var först gift med Brita Wikblom. Med henne fick han barnen Nicolaus, Maria Stina och Anders. Enligt uppgift från Stockholms stadsarkiv bodde Nils Danberg d y år 1745 i korsningen David Bagares gata och Regeringsgatan. Det finns i kronotaxeringslängden en anteckning om att han var ofärdig och utfattig. När sonen Nicolaus döptes var skräddaren Niclas Roos fadder. När dottern Maria Stina döptes var skräddaren Israel Danberg fadder. Denne Israel måste vara en bror till Nils Danberg d y och alltså ytterligare en son till Nils Danberg d ä. Möjligen var Nils och Israel tvillingar, det finns uppgifter om att båda ska ha varit födda 1705.

Brita Wikblom dog 1755. I bouppteckningen, som ägde rum den 1 mars 1756, angavs att Brita var barnlös vid sin död. Alla hennes tre barn med Nils måste alltså ha dött innan de uppnådde vuxen ålder.  Det fanns inga tillgångar i dödsboet. Maken uppgav att de tillgångar som funnits hade gått åt under hustruns sjukdomstid och till hennes begravning. Båda makarna hade tidvis bott på fattighuset. Enligt mantalslängden 1755 är Nils fortfarande ofärdig och utfattig, och där får vi också veta att han är 50 år gammal och alltså född 1705.

När sorgeåret var över gifte Nils Danberg d y om sig med pigan Ingrid Lind. Äktenskapet varade i sju år. Nils dog 1763 på fattighuset i Jakobs församling. 

Fem år efter att skräddaren Israel Danberg hade varit fadder åt Maria Stina återfinner vi honom i Luleå. Han var då gift med Catharina Elisabeth Billander. Redan 1758 blev han änkling men gifte året efter om sig med prästdottern Anna Charlotta Gran. Danberg blev änkling på nytt, och när han gifte sig för tredje gången hette bruden Anna Nyman. Israel var trots tre äktenskap barnlös.

Israel dog i Innanbäcken Nederkalix 1777. Hans bouppteckning finns bevarad. Där upptas bland annat en skräddaresax. Kan det vara Nils Danbergs sax som gått i arv till sonen?  Behållningen i boet var 4 riksdaler banco och 13 skillingar. En liten och utgammal stuga med allt innanrede värderades till 32 skillingar. Två getter värderades till 8 skillingar. Tre stycken fotknappar av glas infattat i silver värderades till 12 skillingar.  Israel var 72 år gammal då han dog, och i husförhöret för Nederkalix är det också angivet att han var född 1705.

Det finns ingen bouppteckning bevarad efter Nils Danberg d ä. Inga mantalslängder finns för Jakob och Johannes församling för åren 1700-1710. Dödbok saknas från den tiden. Födelsebok saknas för åren 1699-1708. Därför kan vi inte få veta namnet på Danbergs hustru och inte heller med absolut säkerhet veta, med undantag för sönerna Jonas som skrevs in i husförhöret och Johan som skrevs in på barnhuset, att han också hade sönerna Nils och Israel.

Det som styrker antagandet att Nils Danberg hade de nämnda fyra sönerna är dels det för den tiden ovanliga efternamnet i Jakob och Johannes församling, och dels att samtliga hade koppling till skräddareyrket på ett eller annat sätt.

Hade då Nils Joensson några kvarvarande släktingar när han vandrade iväg från Dansjö på 1690-talet?

Ja, det är troligt att han efterlämnade ett eller flera syskon i Lekaryd.

Bästa och enda spåret efter släkt till Nils är följande:

Från år 1685 bodde enligt mantalslängden på Dansjö Södregård Lars med hustru.  Första husförhöret i Lekaryds socken hölls 1694 och i detta hittar vi på Dansjö Södregård Lars med hustrun Eliena.  Lars uppges vara 40 år gammal liksom hans hustru. I familjen fanns två söner, Eric 14 år och Nils 12 år samt dottern Sara 8 år.

År 1698 blev Eliena änka. Det är först nu vi får veta att Lars heter Joensson i efternamn. I dödboken kan vi läsa följande:

Den 6 mars 1698 begrafs en Ehrlig och Redelig danneman Lars Joensson i Danssjö hvilken lades på kyrkiovapenhuset, ålderen var 43 åhr.

Om vi tolkar dessa uppgifter så stämmer platsen, efternamnet och tidsintervallet. Sönernas namn styrker släktskapen med Joen Ericsson och Nils Joensson.  Inget av detta kan dock ses som absolut bevis för släktskap utan får mera ses som indicier.  

Sönerna Erik och Nils har inte gått att spåra men Sara Larsdotter gifte sig 1711 med skomakaren Erland Persson i Hökaryd.

Sara och Erland fick först sonen Per och sedan tvillingsönerna Lars och Sven. Sven levde endast en dag.

Saras son Per gifte sig med Svenborg Torstensdotter och fick barnen Lars, Cajsa och Eva. De bodde i Norrås.

Saras son Lars gifte sig med Ingrid Jönsdotter och fick barnen Erland, Stina och Jonas. De bodde i Hökaryd.