Smeden i Hjortsberga, Axel Nilsson

År 1896 föddes Axel Edvin Gottfrid i Södra Bäck. Han var yngste sonen till Anna Maria Nilsdotter och Nils Olofsson. Han hade fyra äldre bröder Carl Oskar, Johan Emil, Olof Magnus och Gustaf Adolph. I familjen fanns också en syster, Jenny Maria, som var sex år äldre än Axel. Fadern Nils Olofsson, också kallad Nisse i Bäck, var smed, mjölnare och trävaruhandlare, född i Osbro i Slätthögs socken. Smedyrket gick i arv till sönerna Olof och Axel.

I samband med giftermålet 1920 med Peter Johan Karlssons dotter Ebba från Forssa Norregård flyttade Axel till Sjöatorp där han arbetade som smed tillsammans med sin bror Olof.  Samma år föddes Axels och Ebbas dotter Karin och i slutet på 1920 dog hustrun Ebba, endast 20 år gammal.

Under de följande tre åren fanns i hushållet Axel och hans lilla dotter Karin, pigan Ester Josefina från Kvintås och drängen Albin från Ulvagraven.

                                                                    Axel och Karin



I juli 1923 gifte Axel om sig med Karin Sabina Viktoria från Brunshult. Hon var född 1898 och dotter till Sven Daniel Johannesson och Kristina Andersdotter. Paret bodde kvar i Sjöatorp till 1925 då de köpte smedjan och fastigheten Villa Viktoria i Hjortsberga samhälle av Karins syster Sigrid och hennes man Jonas Gustaf Lilienberg.

                                                 Den gamla smedjan vid Villa Viktoria

Följande stycke är ett utdrag ur en artikel i Värendsbygder 1999 skriven av Axels son Olle Nilsson.

”Från 1925 var Axel etablerad som smed och hovslagare i Hjortsberga. Han arbetade med alla de olika uppgifter som tillkommer en smed. Från 1927 inledde han samarbete med bilhandlaren Claes Engström i Alvesta. Axel byggde under 30 år framåt flaken till de sålda lastbilarna. Från början skedde arbetet utan elektrisk ström. Maskinerna drevs av en råoljemotor via axlar i taket och drivremmar till borrmaskin, fjäderhammare m.m. Elden i ässjan med stenkol hölls vid liv av en blåsbälg som var monterad på övervåningen i smedjan. Via en genomgång i taket, med kedja och handtag, fick smedhalvan (smeddrängen) stå och dra bälgen för att hålla stenkolsfyren vid rätt temperatur. Elektrifieringen eliminerade detta och det blev elektrisk fläkt till ässjan och elmotorer till samtliga maskiner. El- och gassvets introducerades . Arbetet förändrades totalt. Dunket från råoljemotorn och bälgdragandet var borta och ersatt med strömbrytare och motorkontakt.

Krigsåren 1939-1945 var ytterst besvärliga. Axel blev inkallad för att vakta omformarstationen i Benestad. Detta var just när vinterskoningen av hästar stod för dörren.

                                 Detta är de verktyg som Axel använde när han skodde hästar


Han lyckades utverka en dagspermission och kvällen innan kontaktade han ett antal bönder och meddelade att han kunde sko dagen efter. När permissionsdagen var till ända hade han skott 20 hästar. Samma kväll cyklade han tillbaka till omformarstationen.

Vid krigsutbrottet 1939 ringdes det i kyrkklockorna i Hjortsberga så intensivt att kläppen i mellanklockan lossnade och for ut genom torndörren. Som tur var träffades ingen människa men Axel tillkallades för att renovera kyrkklockan”.  Så långt Olle Nilsson.

Under tiden som Axel arbetade och slet för att försörja familjen hade Karin fullt upp med deras barn. Familjen hade utökats med sex barn under åren 1924-1935. Dottern Karin från Axels första äktenskap hade flyttat till sin moster i Forssa Norregård 1927.

1937 drabbades familjen av scharlakansfeber vilket på den tiden var en svår sjukdom som föranledde isolering på epidemisjukhus. Alla i familjen utom Axel och sonen Bengt isolerades på sjukhus i Växjö. Måndagen den 22:e mars hände det som inte fick hända. Karin dog i komplikationer och hade då nyligen på sjukhuset fött sitt sjunde barn, en liten flicka som strax avled.

Axel blev ensam med sex barn. Den äldste sonen Sven var 13 år och yngsta barnet var en liten flicka inte två år fyllda.

Åren därefter var naturligtvis fyllda av sorg, saknad och hårt arbete men också av glädje över barnen och så småningom de sexton barnbarnen.

I bakgrunden syns affären i Hjortsberga till vänster och Dalia Sunds hus till höger ( allt det vita framför huset måste vara uthängd tvätt )

Så småningom inledde Axel samarbete med ESSO och sålde bensin och diesel jämsides med sitt andra arbete.

                                                               Axel i smedjan

 I den mån Axel hade någon fritid ägnades den åt jakt tillsammans med goda vänner. Inte heller var han främmande för att spela en fotbollsmatch då och då.

                         Fyra syskon från vänster Olof, Jenny, Gustaf Adolph och Axel

       Olof ( Ola ) med fru, dottern Vera med make, samt barnbarnen Birgitta och Bengt
                     

Brodern Olof Magnus bodde på Olofsborg, vilket låg nära Villa Viktoria. Olofsborg köptes 1966,efter Olofs död, av Axels son Bengt och hans fru Ann-Mari.

Med tiden blev Axels söner Olle och Bengt både smeder och inbitna jägare. Den första advent 1970 dog Axel på lasarettet i Växjö. På bordet bredvid sängen låg psalmboken uppslagen på den psalm han slagit upp på morgonen samma dag, nämligen ”Bereden väg för Herren”. Axel blev 74 år gammal.

Här följer ett antal foton jag fått av Christer Smedberg. Tack så mycket för dessa bilder.

Bild från missionshuset i Hjortsberga omkring 1942.Bakre raden från vänster Valter Alm, Majvor Gustavsson, Valborg Johansson Nyagård, Erik Backgård,  Ejvor Alm, Olle Nilsson, Viveka Granefelt, Kerstin Nilsson , Sigge Smedberg. Främre raden från vänster Gunnel Alm, Siri Nilsson, Evald Gustavsson, Alf Svensson, Hedvig Smedberg, Harry Rydén, Kerstin Andersson. På den tvärgående bänken Olle Karlsson i Lyckedal.  

Från vänster Sven Nilsson, Torsten Sund, Aina Nilsson, Siri Nilsson, Kerstin i Brände, Kerstin Nilsson och Sigge Smedberg framför villa Viktoria

Mannen till vänster är Sven Nilsson 

Axel fyller 50 år

Till vänster Kerstin i Brände, till höger Siri Nilsson

E. A. Carlssons fabrik i Hjortsberga som byggdes 1935 efter att 

fabriken i Sjöatorp brunnit ner. Olofsborg i bakgrunden.

Fabriken sedd från andra hållet. Den revs omkring 1976. 

I Värendsbygder 2016 finns en lång artikel om E. A. Carlssons vagnfabrik skriven av Christer Smedberg.