Fredagen den 8 juli begravdes
faster Siri på Slätthögs kyrkogård. Hon, som var min viktigaste källa när jag
behövde uppgifter till min släktforskning. Mycket faktauppgifter hittar man
naturligtvis i kyrkböckerna, men för att få veta lite mer om personliga
egenskaper, roliga historier och för den delen också sorgliga sådana behöver
man någon som faster Siri.
Hon berättade med oslagbart gott
minne om livet i Littelhult. Glädjeämnena var många liksom konflikterna i den
stora barnaskaran. Farfar Karl styrde allt med stadig hand. Vid matbordet var
det tyst, alla barnen fick stå och äta vid det stora slagbordet. Vid utearbetet
på gården skulle alla delta oavsett om de gjorde så mycket nytta eller ej. På
söndagarna gick flickorna i söndagskolan i Grönaberg, det gjorde inte pojkarna.
De tyckte väl precis som mitt barnbarn Jakob som, när han fem år gammal skulle
börja i kyrkans barntimme, sa att han redan visste allt om det där med Gud.
Siri berättade gärna dråpliga
historier om sin mormor från Kexås som då och då kom gående över Kulla och
Moheboda till Littelhult. Ibland för att ta antingen sin dotter Hilda eller
något av barnbarnen i upptuktelse, ibland för att syna någon tilltänkt äkta man
till en dotterdotter.
Varje gång vi träffades
berättade Siri saker jag aldrig hört förut. I höstas berättade hon till exempel
att hon varit och dansat på Tornbygget, som ”ägdes” av den mytomspunna
Tornbyggemia.
Så sent som nu i våras
diskuterade vi årets Värendsbygder, Norra Allbo Hembygdsförenings årsbok. Jag
berättade att jag skrev om skräddare Strand i Arnhult. Genast berättade faster
Siri om sina besök hos Strand. Det visade sig att hon flera gånger besökt denne
man tillsammans med sina föräldrar för att beställa eller hämta färdiga
sängtäcken, som var Strands specialitet. Hon kunde allt om tillverkning av
sängtäcken, hon visste vilka tyger, vilken tråd och vilka nålar som användes
för att få slitstarka och varma täcken.
Detta är självklart bara ett
axplock av mina samtal med faster Siri. Under hela mitt liv, från tidig
barndom, har hennes och min familj umgåtts regelbundet. Alltid var det
trevligt, fint och gästfritt i Moheboda och senare i Moheda. Nu är det slut och
saknaden är stor.
De kära barnbarnsbarnen Jakob, Simon, Mathias, Ariana, Nathalie, Moa, Meja, Maja, Måns och Olle sjöng vid minnesstunden efter begravningen. Saknas på bilden gör Fredrik, Matilda, Robin och Melvin.
