Magdalena i Bygget

Magdalena Johannesdotter på Bygget i Föreberg

Första gången gifte hon sig av kärlek, andra gången av nöd

Av Ann-Mari Nilsson

Magdalena Johannesdotter 1844-1932

Soldaten Sven Håkansson Blomgren och Maja Maria Månsdotter Sjöberg gifte sig omkring 1745. De var båda i 25-årsåldern och eftersom Sven 1744 hade antagits som soldat blev det ett soldattorp som blev deras bostad.

Sven tillhörde Västra Härads kompani av Kalmar regemente och det unga paret fick bosätta sig på rotegård Föreberg No 54 i Hjälmseryds socken.

Första barnet Carl föddes 1746 och två år senare föddes Catharina. Sönerna Johan, Sven och Isac föddes 1750, 1755 och 1757.

Fadern Sven hade enligt soldatregistret fredskommendering på Kalmar garnison 1749 och arbetskommendering i Kristianstad vid två tillfällen under första halvan av 1750-talet. Hans sista uppgift blev en krigskommendering till kriget i Pommern 1757 och där dog han den 6:e december 1758 i staden Stralsund. Troligen blev han sårad i slaget vid byn Werbelow. Detta slag ägde rum den 27:e november 1758 under befäl av kapten Stålhammar. Svenskarna stred tappert men fienden var överlägsen. Efter slaget drog sig svenskarna tillbaka till Stralsund som låg ungefär tio mil norr om Werbelow.

Hemma i Föreberg hade den lille sonen Isac fötts två veckor före faderns död nere i Tyskland och efter makens död måste änkan Maja Maria flytta från soldattorpet. Hon bosatte sig med barnen på Målen i Stockaryds socken. Där dog sonen Isac, 5 år gammal. Om Maja Maria finns antecknat att hon kunde läsa och lära barn läsa vilket inte var vanligt vid denna tid. Maja Marias far Måns var även han läskunnig enligt en anteckning i husförhöret. Maja Maria blev 57 år gammal. Hon dog i Rörvik hos sonen Johan Svensson Blomgren och hans hustru Catharina Carlsdotter.

Maja Marias söner Carl och Sven gifte sig med två systrar, Catharina och Stina Larsdöttrar. Carl och hans hustru bodde först i Söndra Kvarngård i Hjälmseryd men flyttade 1795 till Södra Ljunga och därmed ut ur denna berättelse.  

Sven Svensson Blomgren gifte sig mellan jul och nyår 1776 med Stina Larsdotter som var född i Broddatorp i Hjälmseryd. Sven och Stina fick tre barn Måns, Maja Maria och Lars. De två första barnen föddes i Stockaryds socken. Någon gång efter 1780 flyttade familjen till Håralycke i Virestads socken. Här föddes Lars dagen före nyårsafton 1785 och döptes på nyårsdagen 1786. Samma år i maj månad dog modern Stina av bröstfeber.  De två yngsta barnen kom efter moderns död till sin faster Catharina Svensdotter Blomgren. Stinas make Sven och deras äldste son Måns stannade troligen kvar i Virestad där Sven gifte om sig och Måns bytte namn till Magnus Quast och blev orgeltrampare.  Vi lämnar dessa personer i Virestad och följer Stinas två yngsta barn.

Som nämnts kom dessa till sin faster Catharina Svensdotter Blomgren. Denna faster hade, 23 år gammal, fött dottern Annica. Far till denna flicka var gifte mannen mjölnaren Sven vid Pukaströms Kvarn. Dottern Annicas öde är okänt. Tio år senare gifte Catharina sig med Johan Svensson och de fick 1785 tvillingdöttrarna Maja och Britta. Båda flickorna dog tyvärr inom ett halvår.

När Catharinas svägerska Stina Larsdotter i dog i Virestad kom barnen Maja Maria och Lars till faster Catharina. Lars blev bara lite mer än ett år gammal, han dog i februari 1787. Samma år flyttade Catharina och hennes man med Maja Maria till Flyfällan i Hjälmseryds socken. Flickan bodde kvar hos faster Catharina på Flyfällan tills hon 1801 gifte sig med Magnus Nilsson från Gigaryd. Faster Catharina dog på Flyfällan 1826.

Maja Maria och Magnus fick två söner Nils och Johannes. Familjen flyttade så småningom till Lilla Hökhemmet. 1825 blev Maja Maria änka men gifte tre år senare om sig med grenadjären Magnus Falk. Inga barn föddes i det andra äktenskapet och 1844 blev Maja Maria Svensdotter Blomgren änka för andra gången. Hon dog 1865 hos sonen Johannes och var då 85 år fyllda.

Sonen Nils Magnusson gifte sig med Kajsa Petersdotter. Han bodde med sin familj kvar i Hjälmseryds socken hela livet. Han dog på Sisshemmet.

Sonen Johannes Magnusson gifte sig dagen före julafton 1832 med Maria Johansdotter från Östra Mo. Vigselförrättare var Johan Lorentz Leander. Denne Leander levde mellan 1801 och 1889. Under en lång följd av år, mellan 1859 och 1889, var han kyrkoherde i Hjälmseryd. I en svår sjukdom hade han förlorat talförmågan och höll under sina 30 år som kyrkoherde aldrig en predikan, inte ens en inträdespredikan. Han var vid sin död dessutom helt döv. Dopfunten från Hjelmsryds gamla kyrka, tillverkad av Njudungsmästaren på 1100-talet, använde kyrkoherde Leander som vattenkar. Denna dopfunt finns nu åter i Hjälmseryds gamla kyrka.

Maria och Johannes fick under de följande 16 åren nio barn men bara några dagar efter det nionde barnets födelse dog Maria, 37 år gammal. Fyra av deras nio barn hade dött som mycket små. Sonen Magnus gifte sig med Anna Lena Johansdotter och bosatte sig i Gigaryd i Hjälmseryds socken. Där bodde också hans syster Johanna som gift sig med Johan Magnus Magnusson. Systern Stina Caisa gifte sig med Sven Johan Andersson Nihl. De bosatte sig i Släthult i Hjälmseryds socken. Systern Magdalena gifte sig och flyttade från Hjälmseryd till Lindhult i Slätthögs socken. Systern Inga, hon som föddes strax före moderns död, överlevde och i april 1869 utvandrade hon till Nordamerika.  Efter Marias död levde Johannes ensam med barnen under fyra år. God hjälp hade han säkert av sin mor, som bodde hos honom. Så småningom gifte Johannes om sig med änkan Maja Christoffersdotter. Förhållandet mellan Johannes mor och den nya frun blev inte det bästa. I själva verket var det så dåligt att missämjan noterades i husförhöret. Äktenskapet blev dock inte så långt eftersom Maja Christoffersdotter dog på julafton 1859. Johannes gifte om sig en tredje gång, nu med en namne till första hustrun. I hans andra och tredje äktenskap föddes inga barn. Johannes dog 1896. Han blev 87 år gammal.

Johannes näst yngsta dotter föddes 20 december 1844 i Lilla Hökhemmet. Knappt fyra år gammal blev lilla Magdalena moderlös. 21 år gammal gifte hon sig med Johan Svensson från Lindhult i Slätthögs socken.  

I Lindhult föddes sönerna Sven August och Johan Elof. När den senare föddes var Magdalena änka sedan 18 dagar tillbaka. Maken Johan hade hastigt dött, endast 31 år gammal. Magdalena hamnade i en svår situation. Hon hade två mycket små pojkar att ta hand om och hon hade inga egna tillgångar eftersom den lilla gården där hon bodde ägdes av svärföräldrarna. För Magdalena återstod bara alternativet att gifta om sig. Efter några år träffade Magdalena en ny man, Sven Johan Johansson. Han hade planerat att tillträda ett torp under Aneboda säteri. Istället gifte han sig med Magdalena och flyttade för en kort tid till gården i Lindhult.

Det andra äktenskapet gav Magdalena sju döttrar under tolv år. Liksom Magdalenas två söner från första äktenskapet föddes också första dottern Amanda Justina i Lindhult. Därefter flyttade familjen i mitten av 1870-talet till gården Bygget i Föreberg i Slätthögs socken. Där föddes döttrarna Anna Sofia (född 1876, död samma år), Jenny Karolina, Augusta Selmina, Anna, Elisabeth (född 1884, död samma år) och Emma Sofia.

När sjunde flickan föddes var Magdalena återigen änka sedan fyra månader tillbaka. Andre maken Sven Johan dog hastigt, 49 år gammal. Mardrömmen upprepades. Magdalena var nu lite över 40 år gammal och hon hade blivit änka två gånger. Hon hade sju barn i livet, flera av dem mycket små.

                                                     

Elof

Sonen Elof var när styvfadern dog 1886 ännu inte 17 år gammal men fick tillsammans med modern ta ansvar för gården. Hans två år äldre bror August hade flyttat hemifrån och 1889 gifte han sig med Wendla Lindström och bosatte sig i Linnevik i Hjälmseryds socken. August och Wendla fick barnen Johan Albin, Karl Edvin (till USA 1913), Axel Tidian (till USA 1914), Nanny Ottilia Justina och Emil Artur.

                 
                                               

August i Linnevik med familj

I Bygget levde nu Magdalena med sonen Elof och de fem småflickorna som efterhand växte upp och begav sig ut i världen.

                                               

                                                                 
                                                                    Augusta Selmina

Den 1 april 1903 utvandrade Augusta Selmina och Anna till Amerika. Den förra gifte sig Karl August Nelson och fick fyra barn Carl, Eleonor, Eva och Yngve. Augusta Selmina dog 1967 i Illinois.

Augusta i Illinois med familj

Magdalenas dotter Anna fick inte leva så länge i USA, hon drabbades av en svår influensa 1904 och avled ogift och barnlös.

Magdalenas familj skonades inte från lungsoten. Av denna sjukdom dog dottern Amanda Justina i april 1905 hemma i Bygget. Hon var ogift och barnlös. 

                     

                                                   
                                                     Amanda Justina  ( eller möjligen Anna )

Tre år senare blev det en förändring för Magdalena. Sonen Elof gifte sig med Kristina Svensdotter från Åboda. De fick barnen Yngve, Ruth och Hillevi.

                                                 
                                                    Elof med familj framför huset i Bygget

Elofs giftermål innebar att Magdalena fick flytta till en undantagsstuga på gården. Stugan hade förut stått en liten bit in i skogen och kallats Hörnet. Nu flyttades det lilla huset ut till vägen och där bosatte sig Magdalena. 

         

Jenny Karolina framför undantagsstugan

Magdalena hade kök, kammare och ett lite större rum i sin stuga. Det fanns ingen övervåning på huset.

I undantagsbrevet reglerades vad sonen Elof skulle bidra med under Magdalenas livstid. Varje år skulle i mars månad levereras tre famnar god björkved vid vedboden, grovklyvd och 90 cm lång; famnens storlek 1 m 80 cm hög och bred som skall betalas med 7 kronor och 50 öre. Magdalena skulle vidare ha rum för rotfrukter i potatiskällaren och fri rättighet till vattenbrunnen. Magdalena undertecknade själv undantagsbrevet den 24 mars 1908. Brevet bevittnades av N. P. Johansson i Madebråten och J.M. Nilsson i Banke. Det kostade 50 öre att få brevet registrerat vid Allbo Häradsrätt.

Emma Sofia

Yngsta dottern Emma Sofia hade också funderingar på att emigrera till Amerika. Men Magdalena lär ha bett henne att stanna kvar i Sverige. Man måste då ha i minnet att Magdalena hade förlorat fem av sina sju döttrar. Fyra var döda och Augusta bodde i Amerika och hon besökte aldrig sin mor efter att hon lämnat Bygget 1903.

Emma uppfyllde sin mors önskan och stannade kvar i Sverige. Hon bodde hemma hos Magdalena tills hon gifte sig 1917 med Gunnar Velander från Villarp i Mistelås socken. Paret bosatte sig i Villarp och fick barnen Herbert, Olga och Rune.

                                         

Emma i Villarp med familj

Dottern Jenny Karolina var den som längst bodde kvar hos Magdalena. Så småningom fick hon tjänst i Alvesta men insjuknade 1921 i lunginflammation och avled efter några dagar. Hon var ogift och barnlös.

                           

Jenny Karolina

Av Magdalenas nio barn var nu i början på 1920-talet två söner och två döttrar i livet, August i Linnevik, Elof i Bygget, Augusta i USA och Emma i Villarp.

                          Kristina med barnen, Jenny Karolina och Magdalena längst till höger

Magdalena hade aldrig fått gå i skolan men hon lärde sig på egen hand att läsa och skriva. Hon lär ha varit en enastående stark, begåvad och modig kvinna. Kyrkoherde Christer Sjögren, som under många år tjänstgjorde i Slätthög, besökte regelbundet Magdalena under hennes sista år för att samtala med henne. Han ska ha haft stort utbyte av dessa samtal som man får förmoda ofta handlade om både filosofiska och teologiska frågor.

Kanske visade Magdalena sin enda silversked för kyrkoherden och berättade att hon det året hon fyllde 55 hade fått ett amerikapaket. Inuti paketet låg en silversked graverad med ett M och årtalet 1899. Det var en gåva från lillasystern Inga som utvandrat 30 år tidigare.

                   

Magdalena strax före sin död med svärdottern Kristina och barnbarnen Ruth och Hillevi

Säkert talade de båda, den gamla kvinnan och den unge prästen, om det ofattbart svåra att bli moderlös när man är fyra år gammal. De talade nog också om den stora saknaden efter en älskad make och fattigdomen som följde efter hans död. Magdalena talade säkert om sina bekymmer när andre maken dog och om den ofattbara saknaden efter de fem döda döttrarna. En källa till glädje och tacksamhet var det naturligtvis att dottern Emma trots allt stannade kvar i Sverige. De femton barnbarnen som så småningom såg världens ljus var ytterligare en sak som berikade Magdalenas liv ända till slutet.  De fyra barnbarnen som var bosatta i USA fick hon dock aldrig träffa.

Att med bibehållen tro på Gud och stor värdighet möta såväl glädje som sorg var Magdalenas kännetecken och säkert något som gjorde stort intryck på kyrkoherde Sjögren.

Magdalena dog den 3 december 1932 och jordfästningen förrättades av kyrkoherde Sjögren söndagen den 18 december samma år. Magdalena begravdes på Slätthögs kyrkogård och hennes gravsten finns bevarad där.

Flertalet av de i artikeln publicerade bilderna tillhör Sven Velander, barnbarnsbarn till Magdalena.

Artikeln tidigare publicerad i Värendsbygder 2013