Bergunda kyrkas ikoner invigda

             Konstnären Vivi-Ann Karlsson framför predikstolen med de nya ikonerna infällda

Söndagen den 27 april 2014 invigdes de ikoner som sedan några dagar tillbaka pryder predikstolen i Bergunda kyrka. Invigningen förrättades av biskop Jan Olof Johansson.

Ikonerna är målade av Vivi-Ann Karlsson och är fyra till antalet.

Motiven är följande: Ärkeängeln Mikael, Gudsmodern Maria med Kristus, Ärkeängeln Gabriel och Kristus Den Gode herden.

Att måla ikoner är ett tidskrävande och omsorgsfullt arbete. Ikoner målas på en träplatta. I detta fall användes väl torkad finsk björk.

På denna träplatta klistras en bomullsduk med hjälp av gelatinlösning. Ovanpå denna duk läggs 10 skikt av en speciell kritblandning. Varje skikt måste torka innan nästa läggs på.

När allt, efter några dagar, torkat slipas plattan med finare och finare sandpapper.  Sist polerar man ytan med saliv tills ytan blir som porslin. Därefter är det klart för att rista in det motiv man tänker måla. Man hittar inte på några nya egna motiv utan följer alltid gamla förlagor.

Sedan börjar själva färgläggningen, och där används fint rivna pulverfärger som blandas med äggtempera (äggula+vatten).

Liksom i kristendomen går man från mörker till ljus. Kristus kom in i världen med ljuset.

Först målar man mörka färger, och sedan lägger man på ljusare och ljusare färger, aldrig tvärtom.

Detta kallas för uppljusning, och uppljusningen av ansiktet är det allra svåraste.

I färgerna finns mycket symbolik. Därför går det inte att välja färger hur som helst om man vill följa traditionen.

Bakgrunden på ikonerna i Bergunda kyrka är av 24 karat bladguld. Guld betraktas inte som någon färg utan symboliserar det eviga, gudomliga ljuset.

 Projektet med ”Bergundaikonerna” har tagit lång tid. För c:a sex år sedan väcktes tanken att förse predikstolens fyra tomma fält med ikoner.

Långt tillbaka i tiden fanns de fyra apostlarna i ”predikstolsrutorna”. Men vid en renovering togs de (av någon anledning) bort, och ”rutorna” målades chokladbruna.

För att få göra ändringar på Bergundas fina och mycket gamla predikstol (den är från år 1696) krävdes tillstånd. Därför kopplades Smålands museum och länsantikvarien in.

Efter c:a två år blev tillståndet klart.

Våren 2011 kunde ikonarbetet påbörjas, och nu efter tre år är ikonerna på plats och högtidligt invigda.

Bergunda kyrka

Faster Siri fyller 100 år

                                                                          Siri

Den 16 april 2014 var det dags för faster Siri att fylla 100 år. Detta firades med ett hejdundrande kalas. Siri var som vanligt fin, hennes kritvita hår låg i luftiga lockar, och hon hade en rosa blomma i håret.

Vi var säkert 80 gäster som kommit för att gratulera Siri. Hennes tre barn och åtta barnbarn var alla där liksom hennes 13 barnbarnsbarn. En hedersgäst var naturligtvis Siris syster Margit. 

                                                                    Margit

Av syskonbarnen var det bara Edits och Gustavs barn som fattades.

Siri uppvaktades med massor av vackra blommor. Barnen sjöng, och Slätthögs nyligen pensionerade präst Christian Braw talade. Det gjorde också mohedaprästen Daniel Sjöö, och den nytillträdda slätthögsprästen Heidi Sydmark uppvaktade från Slätthögs socken med boken ”Slätthög-en socken i färg”.

Under eftermiddagen hann vi också med att se på en film där Siri intervjuades om sin skolgång i Gamleboda skola på 1920-talet. Det kom telegram från Karl Gustav och Silvia. Tyvärr var deras namn skrivna på maskin. Dessa telegram borde kungen själv ta sig tid att personligen underteckna.  Om inte han har den tiden kan hovet sluta skicka ut dessa kopior. Detta är min personliga uppfattning.

                                                 Överdelen på kungatelegrammet är riktigt fin 

Så var det dags för kaffe. Och födelsedagstårtan var enorm, den var i tre våningar och väldigt pampig, precis som det anstår en 100-årskalastårta.  

Tisdagen den 14 april 2014 hade Smålandsposten ett helsidesreportage om Siri Elm. 

Karl och Hilda i Littelhult

                                                               Hilda och Karl 1898

När det allra första husförhöret omkring 1710 hölls i byn Härlatorp i Slätthögs socken bodde där ett ungt nygift par. Deras namn var Agneta Andersdotter och Danjel Nilsson. Agneta var dotter till fänrik Anders Holgersson och hans hustru Kerstin Pärsdotter. På 1670 talet var Anders korpral och fortfarande ogift får vi hoppas. Detta eftersom han vid Allbo häradsrätt erkände att han besovit Brita Gummesdotter i Bästerna (Allbo härads dombok AIa:3 1670-1687 bild 420).  För detta fick han böta 40 daler silvermynt och dessutom stå kyrkoplikt det vill säga stå på en pall längst ner i kyrkan under gudstjänsten och skämmas. Konan Brita skulle infinna sig vid nästa ting och då få veta sitt straff vilket säkert blev att böta en mindre summa än Anders och att stå kyrkoplikt.

Denne Anders Holgersson figurerar för övrigt flera gånger i domböckerna. Han föddes på 1620-talet, bodde runt 1650 i Hössjö på Uragården (dombok bild 430) och bor från 1660-talet i Härlatorp.

År 1686 bild 6890 klagar Anders på grannarna Amund och Jonas Törelssöner. De har vid sin kvarn dämt upp vattnet och fördärvat gräset på ängen. Beslutet bli att ingendera parten får dämma upp vatten så att den andres mark skadas. Vite utsätts till 20 daler silvermynt för den som först bryter mot häradsrättens beslut.

År 1687 bild 7270 uppvisar Anders ett köpebrev från 25 oktober 1685 där han och hans hustru Kerstin Pärsdotter har köpt hela Arnhult Södregård av friherrinnan Catharina Sparre för 50 riksdaler silvermynt.

År 1689 bild 1060 klagar prästen Anders Svenonis änka Elisabeth på fänriken Anders Holgersson för att han värvat hennes son Sven Andersson mot hans vilja enligt vittnen. Holgersson måste skaffa tillbaka sonen från det militära. Överenskommelsen bekräftades med handslag.

1697 bild 4830 klagar Holgersson på grannen fjärdingsman Jonas Törelsson för att han sagt okvädingsord och gett dottern Elisabet en örfil. Inga vittnen finns. Rätten bestämmer dessutom att om fänrikens getter gör skada skall han betala och dessutom ha vallgång med getterna.

Året därpå bild 5240 ryktas det att Holgersson har gjort oljud och förargelse i Slätthögs kyrka annandag jul. Detta ska undersökas och tas upp på nästa ting.

Anders dog 14 maj 1705 i Härlatorp, 79 år gammal.

Anders och Kerstins barn var Holger, Elisabeth, Jonas (senare soldaten Gullhall) och Agneta.

När det gäller sönerna Holger och Jonas har jag inte hittat några uppgifter utöver att Jonas blev soldat med namnet Gullhall.

Men det finns desto fler uppgifter om dottern Elisabeth.

Under hela 1690-talet (bild 120, 1280, 1870, 2730, 2750, 2850 och 3070) bråkade Elisabeths far Anders med olika friare till dottern. Först anmälde han Gudmund Bengtsson i Arnhult för att ha spridit ut att han haft ett förhållande med Elisabeth.

Därefter anmäler han att handelsmannen Jöns Ericsson Lång har lovat dottern äktenskap. Elisabeth är då gravid. I oktober 1695 meddelar Holgersson att han och dottern inte längre påstår äktenskap med Lång men vill förbjuda denne att gifta sig så länge dottern Elisabeth inte är försörjd.

Det är många turer kring stackars Elisabeth. Anders Holgersson anklagar Jöns Lång för att han sagt att Elisabeth hade anlitat en kopplerska för att få honom att gifta sig med henne.

Jöns Lång dömdes till att böta 10 daler silvermynt, vilket han prutade ner, samt att stå kyrkoplikt. Elisabeth slapp straff och betraktades som trolovad när hon födde sitt barn eftersom rätten trodde på hennes uppgift att Jöns gett henne äktenskapslöfte.

År 1698 bild 6500 vill Jöns Lång ha betalt av Holgersson för 6 tunnor spannmål. Denne svarar att han fött Långs barn under lång tid och menar att han ska slippa betala säden. Allbo häradsrätt dömer till Holgerssons fördel. Han slipper betala för säden.

Elisabeth Andersdotter gifte sig senare med ryttaren Sven Gummesson. Med honom fick hon barnen Gumme (när Gumme döptes var morbror Holger och moster Agneta faddrar), Anders och Margareta.

Om Elisabeths yngre syster Agneta Andersdotter finns inga anteckningar i domböckerna. Agneta var född i mitten på 1680-talet och gifte sig med Danjel Nilsson. Han var född omkring 1681. De bodde i Härlatorp Norregård. Vid ett tillfälle antecknas i husförhöret att Danjel är soldat och Agneta anges vara soldathustru. Troligen var det så att Danjel var lejd av någon annan soldat för att upprätthålla en tjänst eftersom han inte är upptagen i generalmönsterrullan.

Det dröjde några år innan paret fick sitt första barn men i december 1717 föddes dottern Kirstin (död som barn). Sju år senare föddes dottern Maria och luciadagen 1727 föddes sonen Anders.

Sorgligt nog var äktenskapet svårt för Agneta. Prästen antecknade i husförhöret att Danjel är sjuk men också att han lever illa med sin hustru. Vidare skriver prästen att Danjel har fått en förmaning för detta.

1735 sålde Agneta sin ärvda del i Härlatorp Norregård till sin syster Elisabeths dotter, Margareta Svensdotter(Allbo härads dombok 1746-1749 bild 7330 och bild 8280).

Danjel dog 1747, 66 år gammal. Änkan Agneta bodde kvar i Härlatorp tillsammans med dottern Maria som 1767 gifte sig med änklingen Per Nilsson i Agnaryd.

Maria födde samma år hon gifte sig en son som dog 8 dagar gammal. Två år efter dottern Marias giftermål dog Agneta, 83 år gammal. Kvar i Härlatorp bodde sonen Anders som 1755 hade gift sig med Brita Persdotter från Ör. Hennes föräldrar var Per Carlsson och Ingeborg Haraldsdotter.

Anders och Brita fick nio barn. Äldst var sonen Daniel född 1756. Därefter föddes ytterligare fem pojkar och tre flickor. Yngsta barnet var bara två år gammalt när fadern Anders dog 1775. Brita levde som änka i 40 år och dog i Härlatorp 1815.

Sonen Daniel flyttade i samband med sitt giftermål 1783 till Vegby Toragård i Moheda socken. Hans hustru hette Lena Jonasdotter och var från Klasentorp. Hennes föräldrar var Jonas Gislesson och Ingierd Johansdotter. I Vegby föddes tre pojkar, en av dessa var Jonas. 1794 flyttade familjen till Klasentorp Skåningagård och där utökades familjen med två flickor. Daniel tituleras nu sexman vilket betyder att han är en betrodd man med olika uppdrag i socknen. Både Daniel och Lena dog i Klasentorp 1831 med knappt två månaders mellanrum.

Sonen Jonas född 1788 i Vegby gifte sig tredjedag jul 1812 med Kajsa Jönsdotter från Åboda. Kajsa var dotter till Jöns Olofsson och Brita Månsdotter och barnbarn till Olof Christoffersson i Åboda (se tidigare artikel). Dessförinnan hade Jonas 1809 flyttat till Karlskrona men återvänt till Slätthög året efter. Efter giftermålet bosatte sig Jonas och Kajsa först i Klasentorp Hellagård där deras första barn föddes 1815. De flyttade under de följande åren flera gånger och bodde i Littelhult, på Hultet, i Sjöanäs och på Garvarehultet där deras yngsta barn sonen Anders föddes 1833. De fick åtta barn. Jonas dog på Södrahult i Klasentorp 1869 och där dog också Kajsa fem år senare. På Södrahult bodde också sonen Anders, han som föddes 1833.

Nyårsafton 1870 hade denne Anders gift sig med den jämngamla Ingrid Kajsa Danielsdotter från Hullevik i Mistelås socken. Hennes föräldrar var Daniel Svensson och Anna Nilsdotter. Ingrid Kajsa var småskollärarinna i Klasentorp och Hössjö från våren 1862. Undervisningen pågick i bondgårdar och torpstugor. Lönen utgjordes av mat, rusrum, ved, ljus med mera. Cirka en tredjedel av lönen betalades ut kontant. 

Ingrid Kajsa och Anders fick fyra barn, Anna Kajsa född 1871, död en månad gammal, Johan August född 1872, Anna Karolina född 1874, död 5 månader gammal samt Karl Kristian född 1876.

Alla barnen föddes på Södrahult eller Hultet. Där bodde familjen kvar till oktober 1886 då de flyttade till Moheboda. Jonas August gifte sig 1897 med Teodolinda Johansdotter från Kexås i Mistelås socken.

Två år senare gifte sig Karl Kristian med Hilda Elise Andersdotter också hon från Kexås.

Ingrid Kajsa dog 1909 och Anders dog 1918. Båda dog i Moheboda.

Hilda och Karl gifte sig alltså 1899. Bruden var 21 år fyllda och gravid i femte månaden. Vigselförrättare var komminister K.P. Norén. Paret gifte sig fredagen den 24:e mars, dagen före Jungfru Marie bebådelsedag. Denna dag var på den tiden helgdag och var så ända till 1952.

Hilda härstammade på sin mors sida från Carl Pärsson i Mosshult (se tidigare artikel) och på sin fars sida från ryttaren Isac Österman i Mexarp i Mistelås socken och ryttaren Juur Erichsson född 1694 i Bodaryd i Hjelmseryd socken.

Samma dag som Hilda och Karl gifte sig flyttade Hilda från föräldrahemmet i Kexås till gården i Moheboda där också Karls föräldrar bodde.

Sommaren 1899 födde Hilda deras första barn. Flickan var svag vid födseln och fick nöddop av farmor Ingrid Kajsa genast efter att hon fötts. Vittne till dopet var barnets mormor Anna Sara i Kexås. Flickan döptes till Jenny Kristina och levde knappt två månader.

Sommaren därpå föddes Ingrid Anna Emilia. Anna hade som ung tjänst på Bergs gård där hon råkade ut för en olycka (se tidigare artikel Tre Annor). Hon föll från höslinnet och skadade sig så svårt att hon aldrig repade sig fullständigt. Hon var när olyckan skedde 29 år gammal. Anna dog ogift 1941 och är begravd på Slätthögs kyrkogård.

År 1901 föddes sonen Ernst Gunnar och året därpå dottern Elsa Kristina. Den sistnämnda dog något över två månader gammal. Ernst Gunnar däremot fick leva ett långt liv. Han blev 83 år gammal. Han dog ogift och barnlös.

År 1904 föddes John Kristian Robert. John blev 90 år gammal. Han dog ogift och barnlös. John ligger tillsammans med syskonen Anna och Gunnar begravd på Slätthögs kyrkogård.

Det har berättats att sommaren 1905 var ovanligt fuktig och kall när rågen blommade. Rågen som odlades i Moheboda blev angripen av en svamp som heter mjöldryga. Denna svamp är oerhört giftig. Det är oklart om människor i början av 1900-talet var medvetna om svampens giftighet men delar av den kom iallafall med i mjölet som senare skulle användas till att baka bröd av. 

                                                                       Mjöldryga

Anna, Gunnar och John ska ha fått symtom efter att ha ätit av brödet. Svampen kan ge försämrad blodcirkulation, kramper, neurologiska besvär och i svåra fall kallbrand. Förgiftningen är kronisk och kallades ibland för dragsjuka. Mjöldryga förekommer naturligtvis fortfarande i naturen men förorsakar ytterst sällan några besvär eftersom säden idag renas effektivt. Just i år 2013 är mjöldrygan vanlig på råg beroende på att det var fuktigt och kallt när rågen blommade i början på juni.

                                                                  Ellen och Andor 1939

År 1905 föddes dottern Ellen Albertina. Hon gifte sig med Andor Stork från Slättö. De fick dottern Gunnel. Ellen blev 35 år gammal. Hon är begravd på Hjälmseryds kyrkogård.

Sonen Anders Gustaf föddes 1906. När han var 23 år gammal blev han far till en liten pojke vid namn Karl Rune Harry. Mamma till Harry var Rut Ellen Friseda från Hårestorp i Hjortsberga socken. När Gustaf fick veta att han skulle bli far gav han sig iväg till sin morbror, Gustaf Andersson i Kexås, för att låna pengar till en amerikabiljett. Han tänkte helt enkelt fly fältet. Några pengar fick han inte låna och inte heller vågade han berätta för sina föräldrar att deras första barnbarn var på väg. Men den saken ordnade Gustafs syster Siri som hade sport att Ellen skulle ha barn med Gustaf.

Så småningom kom två män åkande med släde till Littelhult. Det var myndighetspersoner som ville att Gustaf skulle göra rätt för sig och betala underhåll till sin son. Men Gustaf hade ju inga pengar, och det är okänt om han var närvarande vid besöket. Och farfar Karl ansåg inte att han hade någon skyldighet att betala, Gustaf var ju myndig, så de två herrarna fick åka med oförrättat ärende. Ellen gifte sig senare och mannen adopterade Harry. Han fick då efternamnet Johansson, Harry gifte sig 1961 med Irma Maja Stina från Blädinge. De fick två barn. Harry dog 1995, han bodde då i Alvesta.

Efter detta rabalder flyttade Gustaf till Västergötland och där gifte han sig med Karin Andreasson född i Lerums församling i Göteborg. Gustaf och Karin fick barnen Lennart (död sex år gammal), Rut, Mona och Eva-Lena. Gustaf blev nästan 76 år gammal och är begravd på Skogslyckans kyrkogård i Växjö.

                                                                 Hildur och John 1933

År 1908 föddes dottern Hildur Jenny Selmina.  Hildur gifte sig med John Holmkvist född i Lekaryds församling. Det berättas att Hildurs mormor Anna Sara i Kexås var riktigt nyfiken på hur fästmannen såg ut . Anna Sara som då var 83 år gammal ska ha promenerat från Kexås över Kulla och Moheboda upp till Littelhult för att ta reda på den saken. 

                       Anna Sara och Anders i Kexås har besök av familjen Elm och Hilda och Karl

Väl framme i Littelhult lär hon ha klivit upp på en stol och kikat in i kammaren genom ett fönster som satt över dörren mellan köket och kammaren. Men John var ju en stilig man så Anna Sara hade nog inget att invända.

                        Hildur och John med tvillingarna, längst till höger barnens mormor Hilda


Hildur och John fick tvillingarna Maj-Britt och Siv-Britt. Hildur dog i april 2012. Hon skulle senare under året ha fyllt 104 år.

                                                Syskonen Nina och Martin med Hildurs döttrar

Hildur var det första av Karls och Hildas barn som passerade 100-årsstrecket och fick telegram av kungen. Hildur är begravd på Moheda kyrkogård.

År 1910 föddes Nina Teresia. Hon arbetade under en tid på ålderdomshemmet på Kronobergshed.

                          Nina och en arbetskamrat framför ålderdomshemmet på Kronobergshed

                                                                 Nina och Arvid 1934

Nina gifte sig med Arvid Estvall och bosatte sig på makens gård på Kronobergshed. Nina och Arvid fick en son, Kennert.

                                                               Kennerts dop 1946

Nina blev änka 1985. Själv dog hon 1996 och är liksom sin make begravd på Lekaryds kyrkogård.

                                                                    Ruth och Arvid

Arvid föddes 1911 och gifte sig med Ruth Johansson, Elofs dotter från Bygget i Föreberg. De bosatte sig först i Föreberg och senare i Bästerna.

Ruth och Arvid fick två flickor, Ann-Mari och Vivi-Ann. Arvid blev 66 år gammal. Han är begravd på Slätthögs kyrkogård.

Edit föddes 1912 och gifte sig med Erik Svensson från Mölnlycke. De bosatte sig först i Mölnlycke där barnen Lennart, Stig, Birgitta och Lisbeth föddes. När förste sonen Lennart föddes fick mormor Anna Sara på nytt bekymmer. Det hade ju inte gått nio månader efter bröllopet och på den tiden var detta inget mindre än en skandal. 

                                                         
                                                                   Edits son Lennart

Anna Sara tog återigen en promenad över skogen för att klargöra sin åsikt i frågan för Hilda och de hemmavarande barnbarnen Margit, Ruth och Stina. Särskilt Stina lär ha tagit mycket illa vid sig och ville inte gå till skolan eftersom hon kände sig utskämd för att systersonen Lennart hade fötts i förtid nere i Mölnlycke. Det är svårt att förstå varför mormor Anna Sara var så upprörd, hennes egen dotter Hilda hade ju varit gravid när hon gifte sig med Karl.

                                            Anna Sara och Anders framför sitt hus i Kexås

Nåväl, skandalen blåste över, och långt senare flyttade Edit och Erik med alla barnen till Norge. På äldre dar kom Edit och Erik tillbaka till Sverige och bosatte sig i Växjö. Edit dog strax över 100 år gammal. Edit var den andra av syskonen som uppnådde sin 100-årsdag och fick telegram från kungen. Hon är begravd på Skogslyckans kyrkogård i Växjö.

                                                                  Hilda och Karl

Karl och Hilda flyttade till Littelhult den 1 april 1914 med nio barn. Gården i Moheboda sålde de till Hildas bror Karl Johan Andersson och hans hustru Emma Kristina Niklasson från Esperyd.

Sexton dagar efter flytten till Littelhult föddes dottern Siri, och samma dag som hon döptes vigdes Karl Johan och Emma Kristina. Det var lördagen den 30 maj 1914.

                                                          Slätthögs kyrka 1924


Redan på förmiddagen spände Karl hästen för vagnen och så startade resan från Littelhult. Första stoppet var i Slätthögs prästgård där den sex veckor gamla flickan skulle döpas till Siri Ingeborg.  Hilda bar själv Siri till dopet och enda vittnet var pappa Karl. När dopet var avklarat fortsatte resan över Hössjö, Åeke, Elofstorp och Kvenneberga för att sluta i Esperyd är bröllopet ägde rum. Så gick det till när lilla Siri, bara några veckor gammal, gjorde sin första resa, blev döpt och dessutom fick vara med på bröllopsfesten i Esperyd.

                                                                     Siri och Göte


När Siri var 22 år gifte hon sig med Göte Elm i Moheboda. Här föddes fyra barn Kent Eivind (död tre veckor gammal), Lars, Eva och Magdalena.

                                                                  Greta och Martin

År 1916 föddes Fritz Martin och året därpå Margit Agnes Linnéa. Martin gifte sig med Greta Andersson från Skivarp. De fick barnen Per Olov, Pia och Peter. Martin blev 89 år gammal och är begravd på Skogslyckans kyrkogård i Växjö.

Margit gifte sig med Henry Westerlund från Dorotea. Paret var under många år bosatt i Göteborg men flyttade senare till Växjö. De fick inga barn.

                                                              Ruth och Gerhard förlovar sig

1818 födde Hilda sitt enda tvillingpar, Erik Valentin och Ruth Gunborg. Den lille gossen levde endast åtta månader.

                                                 Ruth och Gerhard med gäster i Littelhult

Ruth gifte sig första gången med Gerhard Gustavsson från Mexarp i Mistelås socken och andra gången med Arthur Andersson från Vislanda. Ruth blev 89 år gammal. Hon fick inga barn.

                                                              Stina och Martin

                                                                      

I juni 1921 födde Hilda sitt sjuttonde och sista barn, Stina Gunvor. Stina gifte sig med Martin Magnusson född i Örs socken. De var bosatta i Moheda. Stina blev 70 år gammal. Stina och Martin fick inga barn. Båda är begravda på Moheda kyrkogård.

Från vänster Anna, Margit, Ruth, Gustavs fru Karin, Gustav, Gunnar, Karl, Martin, Siri och längst fram lilla Stina

Mellan 1899 och 1921 fick alltså Hilda och Karl 17 barn varav tre dog som mycket små. Gården de ägde skulle försörja denna stora familj och gjorde det också. Barnen behövde aldrig svälta. De hade kläder och skor eller rättare sagt träskor. Dessa fick inte användas under sommarhalvåret utan skulle sparas till höst och vinter. Det var ordning och reda i hemmet. Barnen stod runt matbordet och åt och det var tyst.

På gården fanns ett antal kor, en häst, kalvar, får och grisar. Mjölken såldes inte utan kärnades till smör av Hilda och flickorna allteftersom de växte upp. Huvuddelen av smöret liksom köttet från kalvarna och grisarna samt de lingon och blåbär som barnen plockade såldes. Varorna kördes med häst och vagn till Carl Jonasson Lammhult. Slakten av djuren skötte Karl själv och han hjälpte också grannar och andra med slakt. Så fort barnen var stora nog var de tvungna att hjälpa till på gården både ute och inne.

Karl var en sträng far, och det dög inte att vägra när ett arbete skulle göras. Om något av barnen menade att det var tillräckligt många som arbetade så var svaret ” Om ni gör nåt eller inte så ska ni med”

På våren 1935 råkade Karl ut för en olycka. På den tiden var det skottpengar på kråkor. Man visade upp ett antal par  kråkfötter och fick betalt. Karl var ute i skogen för att riva ner kråkbon och fånga ungarna innan de var flygfärdiga. Vid ett sådant tillfälle fick han en död gren i ansiktet så illa att den rev upp ett stort sår som sedan inte läktes. Han hade fruktansvärt ont och besökte först Växjö lasarett och senare Lunds lasarett där han tvingades operera bort ögat och delar av kraniet runt ögat eftersom det gått benröta i detta. I Lund försökte de få hud från armen att växa över såret genom att helt enkelt fixera armen över ögat. Detta lyckades dock inte men armen svullnade av den onaturliga ställningen. Allt som allt tog hela behandlingen bortår tre år, han opererades inte förrän 1938. Då togs ögat bort och delar av kraniet runt ögat. Efter operation hade Karl alltid svart lapp framför ögat.

För att få hjälp med sina problem var Karl tvungen att skriva på en borgensförbindelse på Lunds sjukhus. En tid efter operationen, när Karl betalat det han var skyldig för vården, skickade ansvarig sköterska tillbaka borgensförbindelsen och bifogade ett litet kort med en hälsning.

Efterhand som åren gick växte släkten. Barnbarnen blev allt fler, toatalt fick Hilda och Karl 22 barnbarn. Särskilt vid högtider och framför allt vid julhelgen var släkten samlad i Littelhult. Vi barnbarn lekte hejdlöst, och jag minns att stora spegeln i finingången gick sitt öde till mötes en juldag på 40-talet.

När yngsta fastern Stina förälskade sig i Martin som vi inte hade sett förut var vi väldigt nyfikna. Alla ungar med Gustavs Mona överst placerade sig i trappan utanför sovrummet där det ryktades att han övernattat. Trappan måste han ju passera för att komma ner.  Så öppnas sovrumsdörren och Mona vrålar ”nu kommer han”.

Det gick ett sus av förväntan bland ungarna i trappan. Stackars Martin, jag säger bara det. Detta var nog i början av 50-talet.

                                                                 Hilda och Karl

                                                              

Farfar och farmor minns jag som tystlåtna och lite trötta. Undra på det. Farfar var vi också lite rädda för och det berodde säkert mest på att han hade svart lapp framför det sjuka ögat. Farfar dog 1958.

                                                                       Hilda Elise

Farmor var änka i tio år. Hon dog 1968, nästan 90 år gammal.


                                         Här följer några bilder på Hildas och Karls saker

                                    Den väl använda vaggan, tillverkad 1899 av Anders Jonasson

                                     Farmor hade en komplett matservis Hackefors Björklöv,
                                     här står tillbringaren och den djupa tallriken på det gamla
                                     slagbordet i ek, också det från Littelhult och troligen
                                     tillverkat av farfars far, Anders Jonasson
                                   

                                               Här har vi det lilla askfatet i tenn som alltid
                                               stod på skrivbordet vid fönstret mot norr
                                               i stora rummet

                                          Faster Annas konfirmationsbibel och
                                          hennes begravningsbrev

                                                       Skultuna reseljusstakar hade sin
                                                       plats på byrån i lilla kammaren,
                                                       ljushållarna går att skruva av och
                                                       lägga  emellan de runda delarna,
                                                       som skruvas ihop och vips ser
                                                       ljusstakarna ut så här

                                         Farmors brosch, ursprungligen från Kexås

Magdalena i Bygget

Magdalena Johannesdotter på Bygget i Föreberg

Första gången gifte hon sig av kärlek, andra gången av nöd

Av Ann-Mari Nilsson

Magdalena Johannesdotter 1844-1932

Soldaten Sven Håkansson Blomgren och Maja Maria Månsdotter Sjöberg gifte sig omkring 1745. De var båda i 25-årsåldern och eftersom Sven 1744 hade antagits som soldat blev det ett soldattorp som blev deras bostad.

Sven tillhörde Västra Härads kompani av Kalmar regemente och det unga paret fick bosätta sig på rotegård Föreberg No 54 i Hjälmseryds socken.

Första barnet Carl föddes 1746 och två år senare föddes Catharina. Sönerna Johan, Sven och Isac föddes 1750, 1755 och 1757.

Fadern Sven hade enligt soldatregistret fredskommendering på Kalmar garnison 1749 och arbetskommendering i Kristianstad vid två tillfällen under första halvan av 1750-talet. Hans sista uppgift blev en krigskommendering till kriget i Pommern 1757 och där dog han den 6:e december 1758 i staden Stralsund. Troligen blev han sårad i slaget vid byn Werbelow. Detta slag ägde rum den 27:e november 1758 under befäl av kapten Stålhammar. Svenskarna stred tappert men fienden var överlägsen. Efter slaget drog sig svenskarna tillbaka till Stralsund som låg ungefär tio mil norr om Werbelow.

Hemma i Föreberg hade den lille sonen Isac fötts två veckor före faderns död nere i Tyskland och efter makens död måste änkan Maja Maria flytta från soldattorpet. Hon bosatte sig med barnen på Målen i Stockaryds socken. Där dog sonen Isac, 5 år gammal. Om Maja Maria finns antecknat att hon kunde läsa och lära barn läsa vilket inte var vanligt vid denna tid. Maja Marias far Måns var även han läskunnig enligt en anteckning i husförhöret. Maja Maria blev 57 år gammal. Hon dog i Rörvik hos sonen Johan Svensson Blomgren och hans hustru Catharina Carlsdotter.

Maja Marias söner Carl och Sven gifte sig med två systrar, Catharina och Stina Larsdöttrar. Carl och hans hustru bodde först i Söndra Kvarngård i Hjälmseryd men flyttade 1795 till Södra Ljunga och därmed ut ur denna berättelse.  

Sven Svensson Blomgren gifte sig mellan jul och nyår 1776 med Stina Larsdotter som var född i Broddatorp i Hjälmseryd. Sven och Stina fick tre barn Måns, Maja Maria och Lars. De två första barnen föddes i Stockaryds socken. Någon gång efter 1780 flyttade familjen till Håralycke i Virestads socken. Här föddes Lars dagen före nyårsafton 1785 och döptes på nyårsdagen 1786. Samma år i maj månad dog modern Stina av bröstfeber.  De två yngsta barnen kom efter moderns död till sin faster Catharina Svensdotter Blomgren. Stinas make Sven och deras äldste son Måns stannade troligen kvar i Virestad där Sven gifte om sig och Måns bytte namn till Magnus Quast och blev orgeltrampare.  Vi lämnar dessa personer i Virestad och följer Stinas två yngsta barn.

Som nämnts kom dessa till sin faster Catharina Svensdotter Blomgren. Denna faster hade, 23 år gammal, fött dottern Annica. Far till denna flicka var gifte mannen mjölnaren Sven vid Pukaströms Kvarn. Dottern Annicas öde är okänt. Tio år senare gifte Catharina sig med Johan Svensson och de fick 1785 tvillingdöttrarna Maja och Britta. Båda flickorna dog tyvärr inom ett halvår.

När Catharinas svägerska Stina Larsdotter i dog i Virestad kom barnen Maja Maria och Lars till faster Catharina. Lars blev bara lite mer än ett år gammal, han dog i februari 1787. Samma år flyttade Catharina och hennes man med Maja Maria till Flyfällan i Hjälmseryds socken. Flickan bodde kvar hos faster Catharina på Flyfällan tills hon 1801 gifte sig med Magnus Nilsson från Gigaryd. Faster Catharina dog på Flyfällan 1826.

Maja Maria och Magnus fick två söner Nils och Johannes. Familjen flyttade så småningom till Lilla Hökhemmet. 1825 blev Maja Maria änka men gifte tre år senare om sig med grenadjären Magnus Falk. Inga barn föddes i det andra äktenskapet och 1844 blev Maja Maria Svensdotter Blomgren änka för andra gången. Hon dog 1865 hos sonen Johannes och var då 85 år fyllda.

Sonen Nils Magnusson gifte sig med Kajsa Petersdotter. Han bodde med sin familj kvar i Hjälmseryds socken hela livet. Han dog på Sisshemmet.

Sonen Johannes Magnusson gifte sig dagen före julafton 1832 med Maria Johansdotter från Östra Mo. Vigselförrättare var Johan Lorentz Leander. Denne Leander levde mellan 1801 och 1889. Under en lång följd av år, mellan 1859 och 1889, var han kyrkoherde i Hjälmseryd. I en svår sjukdom hade han förlorat talförmågan och höll under sina 30 år som kyrkoherde aldrig en predikan, inte ens en inträdespredikan. Han var vid sin död dessutom helt döv. Dopfunten från Hjelmsryds gamla kyrka, tillverkad av Njudungsmästaren på 1100-talet, använde kyrkoherde Leander som vattenkar. Denna dopfunt finns nu åter i Hjälmseryds gamla kyrka.

Maria och Johannes fick under de följande 16 åren nio barn men bara några dagar efter det nionde barnets födelse dog Maria, 37 år gammal. Fyra av deras nio barn hade dött som mycket små. Sonen Magnus gifte sig med Anna Lena Johansdotter och bosatte sig i Gigaryd i Hjälmseryds socken. Där bodde också hans syster Johanna som gift sig med Johan Magnus Magnusson. Systern Stina Caisa gifte sig med Sven Johan Andersson Nihl. De bosatte sig i Släthult i Hjälmseryds socken. Systern Magdalena gifte sig och flyttade från Hjälmseryd till Lindhult i Slätthögs socken. Systern Inga, hon som föddes strax före moderns död, överlevde och i april 1869 utvandrade hon till Nordamerika.  Efter Marias död levde Johannes ensam med barnen under fyra år. God hjälp hade han säkert av sin mor, som bodde hos honom. Så småningom gifte Johannes om sig med änkan Maja Christoffersdotter. Förhållandet mellan Johannes mor och den nya frun blev inte det bästa. I själva verket var det så dåligt att missämjan noterades i husförhöret. Äktenskapet blev dock inte så långt eftersom Maja Christoffersdotter dog på julafton 1859. Johannes gifte om sig en tredje gång, nu med en namne till första hustrun. I hans andra och tredje äktenskap föddes inga barn. Johannes dog 1896. Han blev 87 år gammal.

Johannes näst yngsta dotter föddes 20 december 1844 i Lilla Hökhemmet. Knappt fyra år gammal blev lilla Magdalena moderlös. 21 år gammal gifte hon sig med Johan Svensson från Lindhult i Slätthögs socken.  

I Lindhult föddes sönerna Sven August och Johan Elof. När den senare föddes var Magdalena änka sedan 18 dagar tillbaka. Maken Johan hade hastigt dött, endast 31 år gammal. Magdalena hamnade i en svår situation. Hon hade två mycket små pojkar att ta hand om och hon hade inga egna tillgångar eftersom den lilla gården där hon bodde ägdes av svärföräldrarna. För Magdalena återstod bara alternativet att gifta om sig. Efter några år träffade Magdalena en ny man, Sven Johan Johansson. Han hade planerat att tillträda ett torp under Aneboda säteri. Istället gifte han sig med Magdalena och flyttade för en kort tid till gården i Lindhult.

Det andra äktenskapet gav Magdalena sju döttrar under tolv år. Liksom Magdalenas två söner från första äktenskapet föddes också första dottern Amanda Justina i Lindhult. Därefter flyttade familjen i mitten av 1870-talet till gården Bygget i Föreberg i Slätthögs socken. Där föddes döttrarna Anna Sofia (född 1876, död samma år), Jenny Karolina, Augusta Selmina, Anna, Elisabeth (född 1884, död samma år) och Emma Sofia.

När sjunde flickan föddes var Magdalena återigen änka sedan fyra månader tillbaka. Andre maken Sven Johan dog hastigt, 49 år gammal. Mardrömmen upprepades. Magdalena var nu lite över 40 år gammal och hon hade blivit änka två gånger. Hon hade sju barn i livet, flera av dem mycket små.

                                                     

Elof

Sonen Elof var när styvfadern dog 1886 ännu inte 17 år gammal men fick tillsammans med modern ta ansvar för gården. Hans två år äldre bror August hade flyttat hemifrån och 1889 gifte han sig med Wendla Lindström och bosatte sig i Linnevik i Hjälmseryds socken. August och Wendla fick barnen Johan Albin, Karl Edvin (till USA 1913), Axel Tidian (till USA 1914), Nanny Ottilia Justina och Emil Artur.

                 
                                               

August i Linnevik med familj

I Bygget levde nu Magdalena med sonen Elof och de fem småflickorna som efterhand växte upp och begav sig ut i världen.

                                               

                                                                 
                                                                    Augusta Selmina

Den 1 april 1903 utvandrade Augusta Selmina och Anna till Amerika. Den förra gifte sig Karl August Nelson och fick fyra barn Carl, Eleonor, Eva och Yngve. Augusta Selmina dog 1967 i Illinois.

Augusta i Illinois med familj

Magdalenas dotter Anna fick inte leva så länge i USA, hon drabbades av en svår influensa 1904 och avled ogift och barnlös.

Magdalenas familj skonades inte från lungsoten. Av denna sjukdom dog dottern Amanda Justina i april 1905 hemma i Bygget. Hon var ogift och barnlös. 

                     

                                                   
                                                     Amanda Justina  ( eller möjligen Anna )

Tre år senare blev det en förändring för Magdalena. Sonen Elof gifte sig med Kristina Svensdotter från Åboda. De fick barnen Yngve, Ruth och Hillevi.

                                                 
                                                    Elof med familj framför huset i Bygget

Elofs giftermål innebar att Magdalena fick flytta till en undantagsstuga på gården. Stugan hade förut stått en liten bit in i skogen och kallats Hörnet. Nu flyttades det lilla huset ut till vägen och där bosatte sig Magdalena. 

         

Jenny Karolina framför undantagsstugan

Magdalena hade kök, kammare och ett lite större rum i sin stuga. Det fanns ingen övervåning på huset.

I undantagsbrevet reglerades vad sonen Elof skulle bidra med under Magdalenas livstid. Varje år skulle i mars månad levereras tre famnar god björkved vid vedboden, grovklyvd och 90 cm lång; famnens storlek 1 m 80 cm hög och bred som skall betalas med 7 kronor och 50 öre. Magdalena skulle vidare ha rum för rotfrukter i potatiskällaren och fri rättighet till vattenbrunnen. Magdalena undertecknade själv undantagsbrevet den 24 mars 1908. Brevet bevittnades av N. P. Johansson i Madebråten och J.M. Nilsson i Banke. Det kostade 50 öre att få brevet registrerat vid Allbo Häradsrätt.

Emma Sofia

Yngsta dottern Emma Sofia hade också funderingar på att emigrera till Amerika. Men Magdalena lär ha bett henne att stanna kvar i Sverige. Man måste då ha i minnet att Magdalena hade förlorat fem av sina sju döttrar. Fyra var döda och Augusta bodde i Amerika och hon besökte aldrig sin mor efter att hon lämnat Bygget 1903.

Emma uppfyllde sin mors önskan och stannade kvar i Sverige. Hon bodde hemma hos Magdalena tills hon gifte sig 1917 med Gunnar Velander från Villarp i Mistelås socken. Paret bosatte sig i Villarp och fick barnen Herbert, Olga och Rune.

                                         

Emma i Villarp med familj

Dottern Jenny Karolina var den som längst bodde kvar hos Magdalena. Så småningom fick hon tjänst i Alvesta men insjuknade 1921 i lunginflammation och avled efter några dagar. Hon var ogift och barnlös.

                           

Jenny Karolina

Av Magdalenas nio barn var nu i början på 1920-talet två söner och två döttrar i livet, August i Linnevik, Elof i Bygget, Augusta i USA och Emma i Villarp.

                          Kristina med barnen, Jenny Karolina och Magdalena längst till höger

Magdalena hade aldrig fått gå i skolan men hon lärde sig på egen hand att läsa och skriva. Hon lär ha varit en enastående stark, begåvad och modig kvinna. Kyrkoherde Christer Sjögren, som under många år tjänstgjorde i Slätthög, besökte regelbundet Magdalena under hennes sista år för att samtala med henne. Han ska ha haft stort utbyte av dessa samtal som man får förmoda ofta handlade om både filosofiska och teologiska frågor.

Kanske visade Magdalena sin enda silversked för kyrkoherden och berättade att hon det året hon fyllde 55 hade fått ett amerikapaket. Inuti paketet låg en silversked graverad med ett M och årtalet 1899. Det var en gåva från lillasystern Inga som utvandrat 30 år tidigare.

                   

Magdalena strax före sin död med svärdottern Kristina och barnbarnen Ruth och Hillevi

Säkert talade de båda, den gamla kvinnan och den unge prästen, om det ofattbart svåra att bli moderlös när man är fyra år gammal. De talade nog också om den stora saknaden efter en älskad make och fattigdomen som följde efter hans död. Magdalena talade säkert om sina bekymmer när andre maken dog och om den ofattbara saknaden efter de fem döda döttrarna. En källa till glädje och tacksamhet var det naturligtvis att dottern Emma trots allt stannade kvar i Sverige. De femton barnbarnen som så småningom såg världens ljus var ytterligare en sak som berikade Magdalenas liv ända till slutet.  De fyra barnbarnen som var bosatta i USA fick hon dock aldrig träffa.

Att med bibehållen tro på Gud och stor värdighet möta såväl glädje som sorg var Magdalenas kännetecken och säkert något som gjorde stort intryck på kyrkoherde Sjögren.

Magdalena dog den 3 december 1932 och jordfästningen förrättades av kyrkoherde Sjögren söndagen den 18 december samma år. Magdalena begravdes på Slätthögs kyrkogård och hennes gravsten finns bevarad där.

Flertalet av de i artikeln publicerade bilderna tillhör Sven Velander, barnbarnsbarn till Magdalena.

Artikeln tidigare publicerad i Värendsbygder 2013