År 1896 föddes Axel Edvin Gottfrid i
Södra Bäck. Han var yngste sonen till Anna Maria Nilsdotter och Nils Olofsson. Han
hade fyra äldre bröder Carl Oskar, Johan Emil, Olof Magnus och Gustaf Adolph. I
familjen fanns också en syster, Jenny Maria, som var sex år äldre än Axel. Fadern Nils Olofsson, också kallad Nisse i Bäck, var
smed, mjölnare och trävaruhandlare, född i Osbro i Slätthögs socken. Smedyrket gick i arv till sönerna Olof och
Axel.
I samband med giftermålet 1920 med Peter
Johan Karlssons dotter Ebba från Forssa Norregård flyttade Axel till Sjöatorp
där han arbetade som smed tillsammans med sin bror Olof. Samma år föddes Axels och Ebbas dotter Karin och i slutet på
1920 dog hustrun Ebba, endast 20 år gammal.
Under de följande tre åren fanns i hushållet
Axel och hans lilla dotter Karin, pigan Ester Josefina från Kvintås och drängen
Albin från Ulvagraven.
Axel och Karin
I juli 1923 gifte Axel om sig med
Karin Sabina Viktoria från Brunshult. Hon var född 1898 och dotter till Sven Daniel
Johannesson och Kristina Andersdotter. Paret bodde kvar i Sjöatorp till 1925 då
de köpte smedjan och fastigheten Villa Viktoria i Hjortsberga samhälle av Karins
syster Sigrid och hennes man Jonas Gustaf Lilienberg.
Den gamla smedjan vid Villa Viktoria
Följande stycke är ett utdrag ur en
artikel i Värendsbygder 1999 skriven av Axels son Olle Nilsson.
”Från 1925 var Axel etablerad som
smed och hovslagare i Hjortsberga. Han arbetade med alla de olika uppgifter som
tillkommer en smed. Från 1927 inledde han samarbete med bilhandlaren Claes
Engström i Alvesta. Axel byggde under 30 år framåt flaken till de sålda
lastbilarna. Från början skedde arbetet utan elektrisk ström. Maskinerna drevs
av en råoljemotor via axlar i taket och drivremmar till borrmaskin,
fjäderhammare m.m. Elden i ässjan med stenkol hölls vid liv av en blåsbälg som
var monterad på övervåningen i smedjan. Via en genomgång i taket, med kedja och
handtag, fick smedhalvan (smeddrängen) stå och dra bälgen för att hålla
stenkolsfyren vid rätt temperatur. Elektrifieringen eliminerade detta
och det blev elektrisk fläkt till ässjan och elmotorer till samtliga maskiner.
El- och gassvets introducerades . Arbetet förändrades totalt. Dunket från
råoljemotorn och bälgdragandet var borta och ersatt med strömbrytare och
motorkontakt.
Krigsåren 1939-1945 var ytterst
besvärliga. Axel blev inkallad för att vakta omformarstationen i Benestad.
Detta var just när vinterskoningen av hästar stod för dörren.
Detta är de verktyg som Axel använde när han skodde hästar
Han lyckades
utverka en dagspermission och kvällen innan kontaktade han ett antal bönder och
meddelade att han kunde sko dagen efter. När permissionsdagen var till ända
hade han skott 20 hästar. Samma kväll cyklade han tillbaka till
omformarstationen.
Vid krigsutbrottet 1939 ringdes det
i kyrkklockorna i Hjortsberga så intensivt att kläppen i mellanklockan lossnade
och for ut genom torndörren. Som tur var träffades ingen människa men Axel
tillkallades för att renovera kyrkklockan”.
Så långt Olle Nilsson.
Under tiden som Axel arbetade och
slet för att försörja familjen hade Karin fullt upp med deras barn. Familjen
hade utökats med sex barn under åren 1924-1935. Dottern Karin från Axels första
äktenskap hade flyttat till sin moster i Forssa Norregård 1927.
1937 drabbades familjen av
scharlakansfeber vilket på den tiden var en svår sjukdom som föranledde
isolering på epidemisjukhus. Alla i familjen utom Axel och sonen Bengt
isolerades på sjukhus i Växjö. Måndagen den 22:e mars hände det som inte fick
hända. Karin dog i komplikationer och hade då nyligen på sjukhuset fött sitt
sjunde barn, en liten flicka som strax avled.
Axel blev ensam med sex barn. Den
äldste sonen Sven var 13 år och yngsta barnet var en liten flicka inte två år
fyllda.
Åren därefter var naturligtvis
fyllda av sorg, saknad och hårt arbete men också av glädje över barnen och så
småningom de sexton barnbarnen.
I bakgrunden syns affären i Hjortsberga till vänster och Dalia Sunds hus till höger ( allt det vita framför huset måste vara uthängd tvätt )
Så småningom inledde Axel samarbete
med ESSO och sålde bensin och diesel jämsides med sitt andra arbete.
Axel i smedjan
I den mån
Axel hade någon fritid ägnades den åt jakt tillsammans med goda vänner. Inte
heller var han främmande för att spela en fotbollsmatch då och då.
Fyra syskon från vänster Olof, Jenny, Gustaf Adolph och Axel
Olof ( Ola ) med fru, dottern Vera med make, samt barnbarnen Birgitta och Bengt
Brodern Olof Magnus bodde på Olofsborg, vilket låg nära Villa Viktoria. Olofsborg köptes 1966,efter Olofs död, av Axels son Bengt och hans fru Ann-Mari.
Med tiden blev Axels söner Olle och
Bengt både smeder och inbitna jägare.
Den första advent 1970 dog Axel på lasarettet i Växjö. På bordet bredvid
sängen låg psalmboken uppslagen på den psalm han slagit upp på morgonen samma
dag, nämligen ”Bereden väg för Herren”. Axel blev 74 år gammal.
Här följer ett antal foton jag fått av Christer Smedberg. Tack så mycket för dessa bilder.
Bild från missionshuset i Hjortsberga omkring 1942.Bakre raden från vänster Valter Alm, Majvor Gustavsson, Valborg Johansson Nyagård, Erik Backgård, Ejvor Alm, Olle Nilsson, Viveka Granefelt, Kerstin Nilsson , Sigge Smedberg. Främre raden från vänster Gunnel Alm, Siri Nilsson, Evald Gustavsson, Alf Svensson, Hedvig Smedberg, Harry Rydén, Kerstin Andersson. På den tvärgående bänken Olle Karlsson i Lyckedal.
Från vänster Sven Nilsson, Torsten Sund, Aina Nilsson, Siri Nilsson, Kerstin i Brände, Kerstin Nilsson och Sigge Smedberg framför villa Viktoria
Mannen till vänster är Sven Nilsson
Axel fyller 50 år
Till vänster Kerstin i Brände, till höger Siri Nilsson
E. A. Carlssons fabrik i Hjortsberga som byggdes 1935 efter att
fabriken i Sjöatorp brunnit ner. Olofsborg i bakgrunden.
Fabriken sedd från andra hållet. Den revs omkring 1976.
I Värendsbygder 2016 finns en lång artikel om E. A. Carlssons vagnfabrik skriven av Christer Smedberg.
