Straxföre midsommar 1618 ställde Måns Jönsson Uhr och hans hustru Ingeborg Jönsdotter i Hullevik till med kalas. Onsdagen den 10 juni kom gästerna ridande i det sommarfagra landskapet. Färden gick förbi Slätthögs kyrka över Berg, Skövelåkra, Tolestorp, Kulla, Bästerna och Föreberg ner till Hullevik. Från Hössjö kom Måns far Jöns Uhr med sina två söner Jon och Jöns. De två sistnämnda bodde i Tjust men var tillfälligt hemma på besök i Hössjö. Från Spårsås i Ör kom Anders, en svärson till Jöns Uhr och svåger till Jon, Jöns och Måns. Inga kvinnor var bjudna till festen.
Jöns Uhr från Hössjö var en betydande man, han var länsman
och under 1620- talet nämndeman vid Allbo härad. Han var gift med Kerstin
Persdotter. De hade minst fem barn nämligen Måns, Jon, Jöns, Gunilla och
Elisabet. Jöns var född omkring 1555.
Han hade ett pentagram som bomärke.
Jöns Uhrs bomärke
Sonen Måns Jönsson Uhr var född omkring 1585 och hade flera
barn bland annat sönerna Nils och Jöns som vid tiden för kalaset var småpojkar.
Nils Månsson Uhr gifte sig med tiden med Anna Jonsdotter Berg och blev
far till Ingeborg Nilsdotter Uhr, som gifte sig med riksdagsmannen Anders
Gudmundsson.
Brodern Jöns Månsson Uhr gifte sig med Bengta Marcusdotter
från Lyåsa och blev far till Elin Jönsdotter Uhr. Hon i sin tur blev anmoder
till den så kallade Trälsmosläkten när hon gifte sig med Anders Jönsson i
Trälsmo. Anders var första generationen brukare i Trälsmosläkten.
Anders i Spårsås, gift med Jöns Uhrs dotter Gunilla, hade tidigare lejt en ryttare från Klasentorp som skulle tjänstgöra i hans ställe. Dagen efter att gästerna anlänt till Hullevik kom denne man ridande dit för att köpa fisk. Halsten, som han hette, blev efter att Måns rådgjort med sin far inbjuden i huset. Att Halsten tackade ja till denna inbjudan skulle visa sig vara det största misstag han någonsin gjort eftersom kalaset slutade med att han miste livet.
De suto och druko och voro lustiga mot aftonen står det i beskrivningen av festen. Under dagens lopp hade Halsten klagat på tjänstgöringen hos Anders men Jöns junior menade att han fått betalt för att åta sig uppgiften och inte hade något att gnälla om. Efter hand blev männen alltmer berusade och ordväxlingen allt hetsigare. Halsten drog fram en kniv och slog den i bordet och därefter slog Jöns en yxa i bröstet på Halsten. Det första slaget följdes av ytterligare ett slag, denna gång i huvudet. Till allt detta råkade en stackars gammal kvinna, också hon vid namn Ingeborg, bli vittne. Hon bodde inhyses hos Måns och hans hustru i Hullevik. Efter att andra slaget drabbat Halsten lyckades denna Ingeborg få tag på yxan men strax tog brodern Jon den ifrån henne och gav Halsten ytterligare ett slag med yxan. I stugan fanns också Måns hustru Ingeborg närvarande och båda kvinnorna svor, under de förhör som så småningom genomfördes, vid sin salighet att de skulle berätta sanningen om hur trätan uppstått och dråpet skett.
Under detta kaos var enligt redogörelsen varken fadern Jöns eller brodern Måns inne i stugan. Anders var ute för att se till hästarna. Så småningom hörde Måns skrik från stugan och gick in. Han fann då den skadade Halsten som bad att Måns gosse skulle följa honom till Bästerna. Vid denna tid bodde en man vid namn Håkan i Bästerna. Det var troligen Halstens bror, han som längre fram representerade släkten vid tinget 1626. Halsten var dock för svårt skadad för att ta sig till Bästerna, han lades till sängs i Hullevik och dagen efter var han död.
Dråparna red med sin far hem till Hössjö. Man kan tänka sig att det var ett sorgligt följe som då passerade genom byarna i Slätthögs socken. Bara någon dag tidigare hade de ridit samma väg och sett fram emot festen hos sin nära frände, nu på återvägen var två av dem dråpare och fredlösa och måste snabbt ta sig bort från socknen. Det var också vad de gjorde. Bröderna Jon och Jöns tog sin packning och gav sig iväg till Tjust där de gömde sig i skogen under en tid. Efter nyår året därpå infångades först Jon och fördes till Slätthög. Han bekände att han och brodern båda slagit Halsten. Dennes släkt fick i samma veva 100 daler i penningar som en sorts skadestånd.
Ovanstående redogörelse för brottet hittar man i protokollet för sommartinget i Aringsås den 16 juni 1619, alltså nästan ett år efter att mordet ägt rum. Trots att ett helt år gått utdömdes inget straff utan istället bestämdes att hovrätten skulle pröva saken. Ärendet var knepigt och häradsrätten tyckte sig inte kunna utfärda någon dom. Halstens hustru var redan omgift och hade gifvit sig till freds. Och vem av bröderna utdelade egentligen det dödande slaget?
Relativt snart efter mordet hade det dock framförts misstankar mot både Anders i Spårsås och Jöns Uhr senior. Kanske hade de deltagit i misshandeln av Halsten? För att få slut på dessa funderingar svor Anders sig fri med en 12-mannaed den 2 november 1618 vid tinget i Moheda. Detta betydde att tolv betrodda män intygade att han inte hade något att göra med Halstens död. Nio av edemännen var från Örs socken. De övriga tre var Måns Uhr i Hullevik, Nils i Hullevik och så Anders själv.
Idag tycker många att det tar för lång tid mellan att ett brott begås och rättegången äger rum. Vad sägs då om att i det här aktuella fallet meddelades inte hovrättens dom förrän den 4 augusti 1624, alltså mer än 6 år efter dråpet, vid tinget i Aringsås. Båda bröderna dömdes att utan nåder mista liffuet androm till sky och uarnagell och att ståthållaren fullfölier medh executionen utan upskof.
Denna dom kunde dock inte fullföljas eftersom Jon och Jöns inte gick att få tag i. De anhöriga till Halsten var inte heller angelägna om att dödsstraffet skulle verkställas. De hade ju fått ekonomisk ersättning och förmår icke legga ifrån sigh en penningh och för den skuld underdånligen bedier för dråparna om det mögeligen ske kunde att de ännu till liffvet måtte benådas.
I den slutliga behandling av ärendet som ägde rum 23 oktober 1626 framgick det att 400 daler hade betalats till Halstens släkt. Saligh Halstens hustru hade fått etthundrade daler dhertill kiortel, kåpa och een fyra lodh skedh. Halstens två barn, Amund och Britta hade fått dela på etthundra daler. Dessutom hade ett antal gåvor i form av silver, kläder, ett rävskinn och en bössa överlämnats till den dräptes syskon och syskonbarn. Vid detta ting, som hölls i Aringsås, representerade Halstens bror Håkan Larsson släkten och förklarade att han, på allas vägnar, gav Jöns Jönsson Uhr och Jon Jönsson Uhr fri säker vänskap för broderns död. Därmed är saken utagerad helt i strid med hovrättens dom. Jon och Jöns fick aldrig något straff för dråpet bortsett från det ekonomiska avbräck det innebar för släkten Uhr att betala mansboten.
Domböcker för Allbo härad 1618-1626
Målningen ”Träta” från 1600-talet av den holländske konstnären Adrian Van Ostade
Artikeln tidigare publicerad i Slätthögs Jultidning 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar