Joseph Apell i Föreberg

   Backstugan Höganäs. På trappan står Joseph i så kallad storväst. Den yngre av

de två männen längst till höger är handelsmannen Göran Nilsson i Föreberg.

               Joseph, den dövstumme mannen i Föreberg

På soldattorp nummer 126 i Föreberg i Slätthögs socken bodde soldaten Christoffer Apell mellan åren1822-1855. Christoffer var son till soldaten Per Samuelsson Apell och hans hustru Stina Jonsdotter boende på Bergs (även kallat Mulabergs) soldattorp nummer 119 i Slätthögs socken. Christoffer föddes 1802. Han gifte sig med Helena Jonasdotter från Sågkvarnen 1823. Helena var dotter till Jonas Bertilsson och Stina Christoffersdotter. Helena och Christoffer fick barnen Johannes 1825, Britta Stina 1828 och Kajsa Lisa 1830. I december 1830 dog modern Helena bara 32 år gammal.

Christoffer blev ensam med tre mycket små barn och begav sig snart på friarfärd. I Fryele socken i Jönköpings län träffade han sin andra hustru. Hon hette Anna Catharina, var 23 år gammal och arbetade som piga på en gård i Försebo. Hennes familj hade 1815 flyttat från Värnamo socken till Fryele socken. Fadern var Johan Nilsson och modern var Martha Svensdotter. När Anna Cathrina var 15 år började hon arbeta som piga bland annat på Earyds Säteri och Försebo gård. Christoffer och Anna Cathrina vigdes av kyrkoherde Magnus Bengtsson den 4:e november 1831 i hennes dåvarande hemsocken Fryele.

Året därpå föddes sonen Sven Peter och 1834 sonen Carl Johan. Dottern Martha Catharina föddes 1837, dottern Sara Lisa 1839 och dottern Helena 1842. Tre år senare föddes sonen Erik och slutligen 1848 tvillingarna Maria och Joseph. Christoffer hade nu blivit far till elva barn, han skulle snart fylla 50 år och bara några år senare skulle han sluta sin tjänstgöring som soldat för Förebergs rote.

De tre barnen från första äktenskapet var vid det här laget utflyttade från hemmet. Johannes flyttade 1843 (död i Lekaryds socken 1893), Britta Stina flyttade 1848 (död i Örs socken 1908) och Caisa Lisa flyttade 1844 (död i Moheda socken 1896).

Av Josephs helsyskon dog en syster som barn, det var lilla Martha Catharina som dog 1843, endast sex år gammal. Brodern Sven Petter blev dräng på Tagel 1850 och 1854 gifte han sig med en 23 år äldre kvinna, änkan Britta Lena Persdotter. Paret bodde en kort tid på Svarfvarehultet eller Planen som ligger strax ovanför Bygget i Föreberg. Där föddes deras enda barn Carl Gustaf 1855. Han dog samma år, knappt 3 månader gammal. Sven Petter och hans hustru flyttade sedan runt under några år för att 1870 utvandra till Nordamerika.

Brodern Carl Johan arbetade en tid på manufakturverket i Föreberg. Han gifte sig med smeddottern Ingrid Maria Holm. Paret fick minst åtta barn och flyttade runt en del för att så småningom hamna i Bästerna på torpet Oxhagen. År 1884 gav familjen upp kampen mot fattigdomen och flyttade med sina fem yngsta barn till Nordamerika.

Detsamma hade systern Sara-Lisa gjort tidigare. Hon hade gift sig med en man från Gyslätt och därefter flyttat med sin make till Bergs socken. År 1873 flyttade denna familj till Nordamerika.

1856 efterträddes Christoffer Apell av soldaten Jonas Rydell och då måste Christoffer med sin familj flytta från soldattorpet. Familjen flyttade till backstugan Förås också kallad Applas strax norr om soldattorpet. De barn som var kvar hemma var Helena, Erik, Joseph och Maria.

När familjen flyttade till Förås var Joseph åtta år gammal. Inte förrän i husförhöret 1861-1865, då han var ungefär 15 år gammal, uppmärksammades hans handikapp för då antecknade prästen att han var döv och talade illa. Prästen antecknade också att Joseph bevistat förhör varje år de sista fem åren, att han läste innantill, kunde Luthers katekes och förklaringen samt att han förstod. 1865 blev han admitterad d v s att han släpptes fram till nattvarden. Det är svårt att förstå hur han kunde tillägna sig alla dessa kunskaper utan att höra. Den enda förklaringen är att Joseph inte var helt döv, men hade en grav hörselnedsättning som gjorde att hans tal blev otydligt. Traskade han iväg till skolan i Strömhult sju veckor om året för att få undervisning av socknens ende lärare J P Bergman?  Eftersom prästen antecknade i husförhöret att Josephs far var utfattig så fick Joseph och hans syskon antagligen ett gratis mål mat samt kläder och böcker. Efter skolgången fick Joseph säkerligen gå bort och arbeta som dagsverkare hos bönderna i Föreberg. 1867 dog hans far Christopher.

Samma är flyttade Josephs tvillingsyster Maria. Hon bildade familj och bosatte sig i Gårdsby socken där hon dog 1943 över 95 år gammal. Brodern Erik flyttade 1870 till Hjelmsryds socken. I husförhöret antecknade prästen att Erik var förbjuden att ingå äktenskap så länge han inte gjort upp med pigan Anna Caisa Johansdotter i Sörskog i Bergs socken. Erik ordnade tydligen upp saken för han bildade familj och blev så småningom mjölnare i Hamburgs kvarn Lammhult. Han dog i Aneboda socken 1927.

Joseph bodde kvar hemma på Förås till 1872 då han begav sig till Norrköping för att arbeta med östra stambanan som skulle gå mellan Katrineholm och Nässjö. Han arbetade några sommarmånader på stambanan under åren 1872, 1873 och 1874. Under vinterhalvåren kom han tillbaka och bodde då på Förås. Där bodde nu bara modern Anna Katharina och systern Helena med sina tre oäkta barn.

Josephs mor dog 1877 på Förås och två år senare det ena av systern Helenas barn. Ytterligare två år senare flyttade Helena till Sandseryd i Jönköpings län där hon gifte sig. I maj 1883 födde Helena en dotter och bara någon månad senare tog hennes man sitt eget liv. Helena gifte om sig inom några år och fick ytterligare ett barn. Hon dog i Sandseryd socken dagen innan hon skulle fylla 79 år.

Nu var Joseph ensam på Förås men inte så länge. Den sista maj 1884 emigrerade han till USA i sällskap med brodern Carl Johan och hans familj.  Därmed var backstugan Förås saga all. Ingen bodde någonsin mer där och idag finns bara en stengrund kvar. Hur gick det då för Joseph i USA. Kanske trivdes han inte så bra, trots att han hade tre av sina syskon där, för i november 1886 var han tillbaka i Föreberg. Han flyttade nu in i backstugan Höganäs som ligger på vägen upp till Planen och Förebergsskogen.

Joseph var ännu inte ens 40 år gammal när han kom tillbaka till Föreberg, han var utfattig, han hade sin dåliga hörsel och han bodde i en backstuga som han inte ägde. Han gjorde dagsverken hos bönderna runt om, hjälpte till med skörden, hjälpte till med skogsarbete och annat som efterfrågades. Allt för att försörja sig. Detta pågick länge tills han blev svag och orkeslös och så småningom drabbades av slaganfall. Från 1822 fick han fattigvård med 80 kronor per år och dessutom 2 famnar ved som betalades av fattigvårdsstyrelsen. När han blev sängliggande i maj 1927 togs han om hand av Kristina Svensdotter i Bygget. Backstugan Höganäs och marken den stod på ägdes av Kristina och hennes make Elof Johansson.

När Kristina åtog sig att vårda Joseph under den tid han hade kvar att leva medförde det naturligtvis mycket extra arbete för henne. Han skulle hållas ren och matas. Han låg i en kammare med en öppen spis som det skulle eldas i. Det fanns inga hjälpmedel, allt måste göras för hand. Vattnet hämtades i en brunn på gården. Tvätten kokades i en gryta i brygghuset. Maten lagades på en järnspis som eldades med ved. Hon hade tre barn och make åt vilka det också skulle lagas mat och tvättas. Hon bakade och vävde. Hon hade ansvar för mjölkning av korna morgon och kväll. Hon arbetade med höslåtter och bärgning av säd. Det lär vara så att när hennes andra dotter föddes på förmiddagen den 13:e augusti så ägnade Kristina eftermiddagen åt att ta upp säd. Detta innebar att hon gick efter mejaren och band ihop säden till nekar eller kärvar. Det var inget speciellt med detta, sådan var vardagen för kvinnorna på landsbygden vid denna tid.

Den 18:e maj 1928, samma dag som Kristina fyllde 47 år, dog Joseph i sviterna av slaganfallet. Två dagar senare skulle Joseph ha fyllt 80 år. Han begravdes på Slätthögs kyrkogård. Efter hans död betalade fattigvården ut 365 kronor till Kristina för vården av Joseph, vilket motsvarade 1 krona per dag.

I min ägo har jag Josephs konfirmationsbibel. Kristina i Bygget var nämligen min mormor och när Joseph dog fanns det ingen som efterfrågade hans bibel. Mormor behöll den och gav den långt senare till mig. Josephs bibel är utgiven på Evangeliska Fosterlandsstiftelsens förlag i Stockholm och trycktes 1865. Den är inbunden i guttaperkaband och kostade 1 riksdaler riksmynt alltså 100 öre.

På försättsbladet har prästen skrivit ”Joseph Apel under Föreberg Johannis 1 epistel 3 cap.
Detta kapitel innehåller 24 verser och sista versen lyder:

”Och den der håller hans bud, han blifwer i honom, och han i honom; och deraf weta wi, att han blifwer i oss, af Anden, som han oss gifwit hafwer”.

Artikeln tidigare publicerad i Slätthögs Jultidning 2010