Lisa Johansdotter i Ör

Skräddaredottern Lisa Johansdotters dramatiska liv.

I Örs socken bodde i slutet på 1700-talet en skräddare vid namn Johan Erichsson. Det var denne man som så småningom skulle bli far till Lisa. Han var född i Östra Thorsås socken 1754 på Torsjö säteri. Hans far, som troligen var dräng på säteriet, hette Erich Jonsson och hans mor hette Elin Simonsdotter.

När Johan kom till Ör bosatte han sig i Övre Hylte och skrevs i husförhöret in som sockneskräddare. 1785 föddes en pojke vid namn Johannes i Tubbatorp. Moder var pigan Catharina Jaensdotter och fader sockneskräddare Johan Erichsson. I husförhörslängden 1785-1792 antecknades att en pojke, Johan född 1785, boende i Tubbatorps Backstuga var död. Detta var troligen skräddare Erichssons oäkta son. Om modern Catharina finns antecknat att hon senare flyttade till Svenans i Moheda socken.

Redan året därpå gifte Johan sig emellertid med en annan kvinna, Kerstin Månsdotter från Åkersände. Kerstin härstammade från Åkersände på faderns sida. Hennes föräldrar var Sara Larsdotter och Måns Persson. Johan och Kerstin bosatte sig i Jonsboda och där föddes två söner, Johannes 1789 och Simon 1790. Så småningom flyttade familjen till Skräddaretorpet under Amundsgård och där föddes två döttrar, Lisa den 12:e februari 1797 och Stina 1801. När barnens farmor Elin Simonsdotter blivit änka flyttade också hon till Skräddaretorpet i Ör där hon dog 1804.

Lisas bror Johannes försvann från Örs socken mellan 1810-1820 och det är för närvarande okänt vad som hänt honom. Ovanligt nog skrevs han in i födelseboken som Johannes Erichsson. Det vanliga var annars att barnets efternamn bildades av faderns förnamn plus son eller dotter. Ingenstans i kyrkböckerna för Kronobergs län lämnade han några spår, han blev inte vigd, han blev inte far till något barn och han bokfördes inte som död. Detta tyder på att han lämnade länet.

Lisas bror Simon gifte sig med Kajsa Johansdotter på Ör Svartagård och där föddes barnen Johannes 1813, Stina 1814, Anna Catharina 1816, Carl Magnus 1819, Johan 1822, Maria 1824 och Anders 1831. Simon var bonde men också föreståndare för Salpeterbolaget. Simon och Kajsa flyttade så småningom till Klockaregården i Ör där de slutade sina dagar.

Lisas syster Stina gifte sig med Johannes Gummesson som var född i Bräkentorp i Kvenneberga socken. Paret bodde först på Skräddaretorpet hos Stinas föräldrar sedan en kort tid i Kvenneberga för att så småningom hamna i Slätthögs socken. Där bodde de på flera platser, Boarydstorp, Bästerna Uppbördsgård och slutligen i Broaskog. I äktenskapet föddes barnen Gustaf 1820, Johan 1822, Anders 1824, Anna Cajsa 1827, Carl 1829, Petter Magnus 1834 och Nils Daniel 1842.

Lisa själv fick ett betydligt mer dramatiskt liv än sina syskon, dock med reservation för äldste brodern Johannes okända historia. Lisa gifte sig första gången med soldaten Jonas Sunesson Säll nummer 91 som bodde på Knapatorps soldat torp i Ör. Jonas föddes 1785 på Södratorp under Skälsnäs i Tjureda socken. Hans föräldrar var Ingrid Månsdotter och Sune Olsson. Hans far Sune drunknade i Helgasjön 1787. Modern Ingrid flyttade 1795 till Lerikemåla backstuga med sönerna Jonas och hans ettårige halvbror Måns. Där bodde den lilla familjen kvar under barnens uppväxt. Jonas flyttade 1804 till Örs socken och blev soldaten Jonas Säll. 

Efter giftermålet med Jonas födde Lisa 1816 sonen Jonas, men då var hon redan änka. Hennes man, soldaten Säll, dog under arbete med Göta kanal, endast 30 år gammal (Göta kanal anlades 1810-1832). I Göta Kanalbolagets arkiv finns en  månadsrapport för juni månad 1816. Där  skrev befälhavare Reuterskiöld att en man ( inget namn anges på den döde ) från Kronobergs Regemente avgick med döden den 24 juni,vilket var Midsommardagen. I generalmönsterrullan för Kronobergs Regemente 1817 antecknades att Jonas Sunesson Säll avled den 24 juni 1816. Uppgifterna är knapphändiga, varför dog Jonas och var begravdes han? Det återstår bara att leta i dödböckerna för de socknar som ligger i anslutning till Göta kanal. Och mycket riktigt hittas han inskriven som död och begravd i Fredbergs församling i Västergötland. Hans begravning skedde tre dagar efter hans död. Han tituleras i dödboken som soldat och jägare vid Kungliga Kronobergs Regemente och han dog av en oangiven sjukdom.

                                                     Fredbergs kyrka



Samma år som Lisa blev änka flyttade soldaten och musikanten Christoffer Fredrik Bark till Knapatorpet i Ör. Han var född i Wismar i Tyskland den 8:e oktober 1798. Staden Wismar var från Westfaliska freden 1648 fram till 1802 en svensk besittning i Tyskland. Med stor sannolikhet tillhörde hans föräldrar Sankt Georgs församling i Wismar. Fadern var om föregående uppgift stämmer arbetsmannen Johan Christopher Häfke och modern var Anna Dorothea Tengeln. Dessa uppgifter har framtagits med hjälp av mormonernas stora bibliotek i Salt Lake City i Utah i USA. Från Tyskland har det däremot visat sig svårt, för att inte säga omöjligt, att få fram några uppgifter. Föräldrarnas namn tyder inte på att de har någon svensk anknytning. Trots detta verkar deras son ha flyttat från Wismar direkt till Örs socken och Knapatorpet. Han var då 18 år gammal. Han var knuten till Kronobergs regemente som musiker och när Jonas Säll dog blev Knapatorpet ledigt och Bark fick flytta in.

Lisa och musikanten Bark bodde alltså båda på Knapatorps soldattorp. I oktober 1817 var det dags för bröllop mellan änkan Lisa Johansdotter och clarinettisten Gustaf Bark. Detta är första gången namnet Gustaf dyker upp. Varför han väljer att kalla sig detta finns det ingen förklaring till. Deras dotter Johanna föddes i december 1818 och i kyrkboken heter fadern Gustaf Bark. Därefter nämns aldrig mera namnet Gustaf utan han återgår till att heta Christopher Fredrik livet ut. Följande år 1819 drabbades Lisa hårt, i januari dog sonen Jonas från första äktenskapet i bröstfeber och i december samma år dog dottern Johanna i en olyckshändelse.

                                                             
                                                      Knapatorps soldattorp 

Lisa och Christopher Fredrik var nu barnlösa. De bodde kvar i Ör ytterligare något år men omkring1820 flyttade de till Kristianstad. Bark började då tjänstgöra som musiker på Kristianstad Garnison som oboist eller hautboist. I Kristianstad fick paret två söner, Carl Gustaf född 1823 och Anders Fredrik född 1826.

Makens tjänstgöring verkar vara något problematisk. 1821 återfinns han i kapten Ahlgrens kompani som musikanten under nummer 60. Två år senare är hans tjänst vakant och Bark själv är inte inskriven vid något kompani i Kristianstad. Året 1825 dyker han upp som hautboist i majoren och riddaren Breitholts kompani i Kristianstad. Följande år återfinns han på samma ställe. Därefter är han försvunnen.

Antagligen är paret Bark väletablerat och respekterat de första åren i Kristianstad. Detta märktes till exempel när första sonen döptes. Carl Gustaf bars fram till dopet av kapten Andersin och dopvittnen var Barks chef kapten Ahlgren, häradshövding Svedenborg, Hessle Hertzman, Schmidt och Falk, fabrikör Fogelklou och direktör Angresius.

När andre sonen Anders Fredrik döptes var det betydligt mer spartanskt. Det fanns bara två dopvittnen nämligen sergeanten Lundberg och qvartermästare Meisner. Något hade hänt och Bark var på väg bort från sin familj.

För Lisa var det naturligtvis en katastrof när maken försvann. Ensam med två små pojkar bestämde sig Lisa för att flytta tillbaka till Ör, vilket hon gjorde 1829. När Lisa kom tillbaka till Ör hade fadern dött men modern bodde kvar på Skräddaretorpet och där flyttade Lisa och sönerna in.

Det gick några år och inget spordes från maken.

Lisa träffade en ny man och 1836 födde hon sonen Johan Magnus. I kyrkboken skrevs han in som oäkta. Ingen far angavs. Det var dock med säkerhet Johannes Gabrielsson Sandberg som var far till pojken. Dels var Johannes syster Britta Gabrielsdotter fadder när Johan Magnus döptes, dels gifte sig Lisa 1837 med Gabrielsson. För att kunna göra detta måste dock Lisa först lösas från äktenskapet med den försvunne Bark. Lisa visste nämligen inte att Bark redan var död. Han hade från Kristianstad begett sig till Uddevalla. 1828 skrevs han in som inflyttad i Uddevalla och där hyrde han in sig hos smeden Liljenberg. Samma år fanns han med vid Bohus Regementes mönstring på Backamo, strax utanför Uddevalla. Han placerades vid Tanums kompani som andre trumslagare och där fanns han kvar till 1833 då han förflyttades till staben som fältmusikant.

Sommaren 1834 var ovanligt varm och sista dagarna i juli inträffade det första dödsfallet i kolera i Göteborg. Sjukdomen spreds snabbt och redan den tredje augusti inträffade det första dödsfallet i Uddevalla. Sjukdomens förlopp var hastigt, ofta dog man inom samma dygn som man insjuknat. Christopher Fredrik Bark blev kolerans offer den 25:e augusti, 36 år gammal. Samma dag dog nitton personer bara i Uddevalla i epidemin och under augusti månad avled cirka 250 personer i staden samtliga av kolera. Det är ett ödets ironi att i Kristianstad län bokfördes 5 dödsfall i kolera 1834 och i Göteborgs och Bohus län 4600.

Om allt detta visste Lisa ingenting. Hon måste ha funderat över var maken fanns och varför han inte frågade efter sina två små söner. Samtidigt måste hon ha fört en ojämn kamp mot fattigdom och förtal. Övergiven av maken utan möjlighet till försörjning och med tre barn att ta hand om, varav ett oäkta, var hennes situation föga avundsvärd.  Med facit i hand kan man säga att det rykte som funnits bland Lisas ättlingar om en spelman, äventyrare och slarver till anfader i stort sett visade sig vara sant.

Det är förståeligt att Lisa kände ett starkt behov av att ordna upp sitt liv och som ett led i detta skrev hon till Växjö stift och ansökte om skilsmässa från den förrymde Christopher Fredrik Bark. Den 4:e oktober 1837 fick hon ett så kallet skiljebrev undertecknat av biskop Esaias Tegnér. Påföljande söndag, den 8:e oktober 1837, lästes brevet upp i Örs kyrka. I brevet kallades Bark för den förrymde trumpetaren. Tre veckor senare lyste det för Lisa Johansdotter och Johannes Gabrielsson i Örs kyrka.

Nyårsafton samma år gifte sig Lisa för tredje gången nu med sjöartilleristen Johannes . Hon var 40 år och han var 26 år.

Johannes Gabrielssons föräldrar var Gabriel Andersson och Kerstin Jonasdotter bosatta i Håkanstorp och senare i vaktstugan under Ör Postgård. Johannes flyttade i tjugoårsåldern till Carlskrona där han tjänstgjorde som sjöartillerist. I husförhöret antecknades att han tjänat troget och väl under 5 ¾ år. I samband med giftermålet med Lisa slutade han sin tjänst i Carlskrona och flyttade hem till Ör. Det finns en senare anteckning om att han idkade guldsmedsyrket. Paret bosatte sig på Carlsfälle under Klockaregården i Ör. De fick inga fler barn. Lisa dog på Carlsfälle den 23:e maj 1852 av en febersjukdom. Hon blev 55 år 3 månader och 11 dagar. Bouppteckning se ( Allbo Häradsrätt FIII:28 ( 1849-1852 ) sidan 2453. Hon efterlämnade make och tre söner. Maken flyttade efter några år till Ryd Södregård Moheda där han gifte om sig med en 20 år yngre kvinna, Anna Månsdotter. De sista tjugo åren av sitt liv bodde Johannes Gabrielsson i Kvenneberga socken. Han dog i Elofstorp 1885. Lisas tre söner nådde alla vuxen ålder och bildade familjer. Carl Gustav dog någon gång mellan 1900 och 1918 på Rydfällan under Ör Amundsgård, Anders Fredrik dog 1904 i Sörskog Tjureda socken och Johan Magnus dog 1919 på Ör Naglagård.

I Värendsbygder 1959 finns en artikel som heter Småstugebebyggelse i Ör. Skräddaretorpet, Lisas födelseplats, nämns inte i denna artikel. Inte heller Amundshult, som Skräddaretorpet senare kallades, finns upptaget. Däremot omnämns Knapatorp soldattorp, där Lisa bodde som gift några år av sitt liv. Det finns också en bild på detta soldattorp där det ligger på sin ursprungliga plats. Numera har detta torp flyttats och fungerar som hembygdsgård för Ör-Ormesberga. Huset på Carlsfälle, där Lisa dog, revs omkring 1930 enligt artikeln från 1959. 

Denna artikel är tidigare publicerad i Värendsbygder 2010  men ändrad 2013 på grund av nya uppgifter.

Joseph Apell i Föreberg

   Backstugan Höganäs. På trappan står Joseph i så kallad storväst. Den yngre av

de två männen längst till höger är handelsmannen Göran Nilsson i Föreberg.

               Joseph, den dövstumme mannen i Föreberg

På soldattorp nummer 126 i Föreberg i Slätthögs socken bodde soldaten Christoffer Apell mellan åren1822-1855. Christoffer var son till soldaten Per Samuelsson Apell och hans hustru Stina Jonsdotter boende på Bergs (även kallat Mulabergs) soldattorp nummer 119 i Slätthögs socken. Christoffer föddes 1802. Han gifte sig med Helena Jonasdotter från Sågkvarnen 1823. Helena var dotter till Jonas Bertilsson och Stina Christoffersdotter. Helena och Christoffer fick barnen Johannes 1825, Britta Stina 1828 och Kajsa Lisa 1830. I december 1830 dog modern Helena bara 32 år gammal.

Christoffer blev ensam med tre mycket små barn och begav sig snart på friarfärd. I Fryele socken i Jönköpings län träffade han sin andra hustru. Hon hette Anna Catharina, var 23 år gammal och arbetade som piga på en gård i Försebo. Hennes familj hade 1815 flyttat från Värnamo socken till Fryele socken. Fadern var Johan Nilsson och modern var Martha Svensdotter. När Anna Cathrina var 15 år började hon arbeta som piga bland annat på Earyds Säteri och Försebo gård. Christoffer och Anna Cathrina vigdes av kyrkoherde Magnus Bengtsson den 4:e november 1831 i hennes dåvarande hemsocken Fryele.

Året därpå föddes sonen Sven Peter och 1834 sonen Carl Johan. Dottern Martha Catharina föddes 1837, dottern Sara Lisa 1839 och dottern Helena 1842. Tre år senare föddes sonen Erik och slutligen 1848 tvillingarna Maria och Joseph. Christoffer hade nu blivit far till elva barn, han skulle snart fylla 50 år och bara några år senare skulle han sluta sin tjänstgöring som soldat för Förebergs rote.

De tre barnen från första äktenskapet var vid det här laget utflyttade från hemmet. Johannes flyttade 1843 (död i Lekaryds socken 1893), Britta Stina flyttade 1848 (död i Örs socken 1908) och Caisa Lisa flyttade 1844 (död i Moheda socken 1896).

Av Josephs helsyskon dog en syster som barn, det var lilla Martha Catharina som dog 1843, endast sex år gammal. Brodern Sven Petter blev dräng på Tagel 1850 och 1854 gifte han sig med en 23 år äldre kvinna, änkan Britta Lena Persdotter. Paret bodde en kort tid på Svarfvarehultet eller Planen som ligger strax ovanför Bygget i Föreberg. Där föddes deras enda barn Carl Gustaf 1855. Han dog samma år, knappt 3 månader gammal. Sven Petter och hans hustru flyttade sedan runt under några år för att 1870 utvandra till Nordamerika.

Brodern Carl Johan arbetade en tid på manufakturverket i Föreberg. Han gifte sig med smeddottern Ingrid Maria Holm. Paret fick minst åtta barn och flyttade runt en del för att så småningom hamna i Bästerna på torpet Oxhagen. År 1884 gav familjen upp kampen mot fattigdomen och flyttade med sina fem yngsta barn till Nordamerika.

Detsamma hade systern Sara-Lisa gjort tidigare. Hon hade gift sig med en man från Gyslätt och därefter flyttat med sin make till Bergs socken. År 1873 flyttade denna familj till Nordamerika.

1856 efterträddes Christoffer Apell av soldaten Jonas Rydell och då måste Christoffer med sin familj flytta från soldattorpet. Familjen flyttade till backstugan Förås också kallad Applas strax norr om soldattorpet. De barn som var kvar hemma var Helena, Erik, Joseph och Maria.

När familjen flyttade till Förås var Joseph åtta år gammal. Inte förrän i husförhöret 1861-1865, då han var ungefär 15 år gammal, uppmärksammades hans handikapp för då antecknade prästen att han var döv och talade illa. Prästen antecknade också att Joseph bevistat förhör varje år de sista fem åren, att han läste innantill, kunde Luthers katekes och förklaringen samt att han förstod. 1865 blev han admitterad d v s att han släpptes fram till nattvarden. Det är svårt att förstå hur han kunde tillägna sig alla dessa kunskaper utan att höra. Den enda förklaringen är att Joseph inte var helt döv, men hade en grav hörselnedsättning som gjorde att hans tal blev otydligt. Traskade han iväg till skolan i Strömhult sju veckor om året för att få undervisning av socknens ende lärare J P Bergman?  Eftersom prästen antecknade i husförhöret att Josephs far var utfattig så fick Joseph och hans syskon antagligen ett gratis mål mat samt kläder och böcker. Efter skolgången fick Joseph säkerligen gå bort och arbeta som dagsverkare hos bönderna i Föreberg. 1867 dog hans far Christopher.

Samma är flyttade Josephs tvillingsyster Maria. Hon bildade familj och bosatte sig i Gårdsby socken där hon dog 1943 över 95 år gammal. Brodern Erik flyttade 1870 till Hjelmsryds socken. I husförhöret antecknade prästen att Erik var förbjuden att ingå äktenskap så länge han inte gjort upp med pigan Anna Caisa Johansdotter i Sörskog i Bergs socken. Erik ordnade tydligen upp saken för han bildade familj och blev så småningom mjölnare i Hamburgs kvarn Lammhult. Han dog i Aneboda socken 1927.

Joseph bodde kvar hemma på Förås till 1872 då han begav sig till Norrköping för att arbeta med östra stambanan som skulle gå mellan Katrineholm och Nässjö. Han arbetade några sommarmånader på stambanan under åren 1872, 1873 och 1874. Under vinterhalvåren kom han tillbaka och bodde då på Förås. Där bodde nu bara modern Anna Katharina och systern Helena med sina tre oäkta barn.

Josephs mor dog 1877 på Förås och två år senare det ena av systern Helenas barn. Ytterligare två år senare flyttade Helena till Sandseryd i Jönköpings län där hon gifte sig. I maj 1883 födde Helena en dotter och bara någon månad senare tog hennes man sitt eget liv. Helena gifte om sig inom några år och fick ytterligare ett barn. Hon dog i Sandseryd socken dagen innan hon skulle fylla 79 år.

Nu var Joseph ensam på Förås men inte så länge. Den sista maj 1884 emigrerade han till USA i sällskap med brodern Carl Johan och hans familj.  Därmed var backstugan Förås saga all. Ingen bodde någonsin mer där och idag finns bara en stengrund kvar. Hur gick det då för Joseph i USA. Kanske trivdes han inte så bra, trots att han hade tre av sina syskon där, för i november 1886 var han tillbaka i Föreberg. Han flyttade nu in i backstugan Höganäs som ligger på vägen upp till Planen och Förebergsskogen.

Joseph var ännu inte ens 40 år gammal när han kom tillbaka till Föreberg, han var utfattig, han hade sin dåliga hörsel och han bodde i en backstuga som han inte ägde. Han gjorde dagsverken hos bönderna runt om, hjälpte till med skörden, hjälpte till med skogsarbete och annat som efterfrågades. Allt för att försörja sig. Detta pågick länge tills han blev svag och orkeslös och så småningom drabbades av slaganfall. Från 1822 fick han fattigvård med 80 kronor per år och dessutom 2 famnar ved som betalades av fattigvårdsstyrelsen. När han blev sängliggande i maj 1927 togs han om hand av Kristina Svensdotter i Bygget. Backstugan Höganäs och marken den stod på ägdes av Kristina och hennes make Elof Johansson.

När Kristina åtog sig att vårda Joseph under den tid han hade kvar att leva medförde det naturligtvis mycket extra arbete för henne. Han skulle hållas ren och matas. Han låg i en kammare med en öppen spis som det skulle eldas i. Det fanns inga hjälpmedel, allt måste göras för hand. Vattnet hämtades i en brunn på gården. Tvätten kokades i en gryta i brygghuset. Maten lagades på en järnspis som eldades med ved. Hon hade tre barn och make åt vilka det också skulle lagas mat och tvättas. Hon bakade och vävde. Hon hade ansvar för mjölkning av korna morgon och kväll. Hon arbetade med höslåtter och bärgning av säd. Det lär vara så att när hennes andra dotter föddes på förmiddagen den 13:e augusti så ägnade Kristina eftermiddagen åt att ta upp säd. Detta innebar att hon gick efter mejaren och band ihop säden till nekar eller kärvar. Det var inget speciellt med detta, sådan var vardagen för kvinnorna på landsbygden vid denna tid.

Den 18:e maj 1928, samma dag som Kristina fyllde 47 år, dog Joseph i sviterna av slaganfallet. Två dagar senare skulle Joseph ha fyllt 80 år. Han begravdes på Slätthögs kyrkogård. Efter hans död betalade fattigvården ut 365 kronor till Kristina för vården av Joseph, vilket motsvarade 1 krona per dag.

I min ägo har jag Josephs konfirmationsbibel. Kristina i Bygget var nämligen min mormor och när Joseph dog fanns det ingen som efterfrågade hans bibel. Mormor behöll den och gav den långt senare till mig. Josephs bibel är utgiven på Evangeliska Fosterlandsstiftelsens förlag i Stockholm och trycktes 1865. Den är inbunden i guttaperkaband och kostade 1 riksdaler riksmynt alltså 100 öre.

På försättsbladet har prästen skrivit ”Joseph Apel under Föreberg Johannis 1 epistel 3 cap.
Detta kapitel innehåller 24 verser och sista versen lyder:

”Och den der håller hans bud, han blifwer i honom, och han i honom; och deraf weta wi, att han blifwer i oss, af Anden, som han oss gifwit hafwer”.

Artikeln tidigare publicerad i Slätthögs Jultidning 2010