I mars i år dog min faster Margit, gift Westerlund. Hon
skulle i maj ha fyllt 100 år men orkade inte riktigt ända fram. Av Hildas och Karls många barn i Littelhult blev
det Margit som fick leva längst. Hon blev dock inte äldst av sina syskon, tre
av hennes systrar blev äldre. Jag har plockat ut några bilder från Margits
album.
Den första bilden är från söndagsskolan i Grönaberg där Margit sitter
trea från höger. Jag har också tagit med bilder från hennes jobb, hennes och
Henrys brudkort, bild på Henry och deras hund, bild på Margit på cykeltur med sin
syster Siri ( jag tror det kortet är taget i Kexås vid deras morföräldrars stuga), en bild från ett släktkalas i Littelhult och så en bild på Margits favoritsmycke. Detta hängsmycke ska vara tillverkat av
farmors och farfars vigselringar.
OBS, det är inte säkert att korten ligger i
kronologisk ordning.
Julafton 1941, mitt under brinnande världskrig, gifte Margit
sig med sin drömprins Henry från Dorotea. De vigdes i Slätthögs prästgård och
efteråt åts det julmiddag i Littelhult. Jag antar att de flesta av syskonen
deltog, men jag har tyvärr inte någon bild från middagen i Littelhult. Min far var i alla fall där och liksom han hade för vana så läste
han också nu en hyllningsdikt för brudparet. Det var 21 verser, jag ska inte
citera alla bara själva inledningen och avslutningen.
”
Så har då julen kommit hit
I
våldets härjningstider
Då
världen bombas bit för bit
Då
millioner lider
Då
sorg och nöd är ständig gäst
I
nästan varje land
Dock
ej hos oss, vi har det bäst
Vi
lider knappt ett grand
Ej
hör vi kulor vina
Kring
våra rika bord
Ej
har vi någon führer
Som
gör lagar av sitt ord
*******
Så
fann du den Henry som nu
Står
vid din sida och löftet dig gett
Att
i nöd och lust vara din
Och
i glädje och sorg ska ni vara ett
Jag
vill sluta min hyllning så här
Med
en önskan om lyckliga dar
Och
att vart det i livet än bär
Göm
aldrig er mor och er far
Må
ni leva tillsamman så gott
Må
rosor smycka er stig
Må
blott glädje bli er lott
I
ert äktenskapliga liv